I avsnitt 30 av Migränpodden gästas vi återigen av Mattias Linde, professor i neurologi, som är verksam vid Regionala migränmottagningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Samtalet handlar om migrän hos män, men är lika relevant för alla som vill lära sig mer om sjukdomen. 500 000 svenska män lever med migrän, men bara ett fåtal kommer till specialistvården. Hur kommer det sig? Är mäns migrän lindrigare? Eller är det kanske svårare att söka vård för något som uppfattas som en “kvinnosjukdom”?
Musik: Sharing Silence med KORALL. Från albumet Psychedelic Sunblock.
FÖR DIG SOM FÖREDRAR ATT LÄSA KOMMER EN REDIGERAD UTSKRIFT AV SAMTALET HÄR, INKLUSIVE LÄNKAR TILL VISSA BEGREPP OCH ÄMNEN SOM NÄMNS I AVSNITTET.
Mattias Linde: Och det handlade då om genusnormer inom hur vi inom sjukvården också ser på och uppmuntrar att berätta om smärta och söka hjälp för det. Och hon sammanfattade det som att vårt aktuella synsätt är då känsliga kvinnor och tåliga män. Så att det på något sätt kan finnas någon liten skamaspekt där liksom, hos männen, att berätta fullt ut.
Musik
Malin: Hej och hjärtligt välkomna till avsnitt 30 av Migränpodden. Vi som gör podden och som till viss förvåning och överdriven glädje nu är på avsnitt 30 heter Melania, eh.. ? Malin Östblom och Leonora Mujkic. Vi är personer som själva lever med migrän och vi gör den här podden för att vi brinner för att sprida kunskap om migrän.
Leonora: Det är jag som är Leonora och som vanligt så påminner vi om att i den här podden pratar vi om sjukdomen migrän och allting runt omkring men vi ger inga medicinska råd eller rekommendationer. Den rollen är det sjukvården som har. Däremot kan vi genom vårt samtal förhoppningsvis väcka tankar och idéer hos er som ni på olika sätt kan ta vidare.
Malin: Och varför är vi lite förvånade över att det nu är avsnitt 30, typ 2,5 år efter att vi började, undrar kanske någon? Jo, för att vi fick höra i starten att det fanns väl inte så mycket att prata om när det gällde migrän. Little did he know, men nog om det. Innan vi sätter igång dagens avsnitt som handlar om män och migrän, eller migrän hos män, och innehåller ett samtal med professor Mattias Linde så har vi en nyhet att berätta.
Leonora: Ja, precis. Och lite kul det där med hur mycket vi kan prata om när det gäller migrän. Jag gissar att vi har minst 30 avsnitt till i oss. Men som många av er vet så producerar vi Migränpodden ideellt. En nyhet nu är att, under 10 avsnitt framöver, har Teva Sverige valt att annonsera hos oss, vilket vi är jätteglada över. Vi kan nu lägga lite resurser på att förhoppningsvis sprida Migränpodden till en större publik. Och varför vill vi göra det? Jo, för att vårt syfte – och även Tevas syfte – är att sprida evidensbaserad kunskap om migrän på ett lättillgängligt sätt. På hemsidan Överlevnadsguiden för migrän har Teva samlat användbara resurser för ett bättre liv med migrän. Länk finns i avsnittsbeskrivningen.
Malin: För tydlighets skull så vill vi betona att Teva inte har någon påverkan på ämnesval eller innehåll i Migränpodden. Det är som vanligt vi, Leonora och jag, och våra idéer och funderingar – men också ni lyssnare förstås, era idéer och funderingar – som är grunden till Migränpodden.
Leonora: Precis. Men du, dagens avsnitt, ska vi säga något i förväg eller lyssna direkt och prata efteråt?
Malin: Just det, jo, det var ju jättekul att Mattias Linde ville gästa podden igen. Hans entusiasm smittar av sig. Jag vill gärna säga, eftersom jag nämner min son som har migrän, han har ju faktiskt också gästat oss en gång.
Leonora: Just det. I avsnitt 16, va?
Malin: Precis. Men jag vill säga att han har godkänt det vi sa. Det blev ju lite skämtsamt. Philip vill gärna poängtera att det är ett skämt. Om du inte har något i övrigt så kan vi väl köra samtalet och prata mer efteråt.
Leonora: Jag kan bekräfta att det Malin säger om sina barns boendeförhållanden är ett skämt. I övrigt så tror jag att vi någonstans i avsnittet nämner ordet allodyni utan att förklara vad det är. Så vi passar på nu. Allodyni innebär överkänslighet för vanlig beröring, och det kan nog många personer som lever med migrän känna igen.
Malin: Just det. Men du, då lyssnar vi på intervjun med Mattias Linde. Och temat här är alltså migrän hos män. Varsågoda!
Musik
Leonora: Varmt välkommen, Mattias Linde. Du är professor i neurologi och överläkare vid Regional migränmottagning på Sahlgrenska universitetssjukhuset, som är del av neurosjukvården på Sahlgrenska. Du är också vice ordförande i Svenska huvudvärkssällskapet och inte minst en av de mest uppskattade gästerna vi har haft i Migränpodden. Tusen tack för att du tar dig tid att vara med i podden igen! Många av våra lyssnare känner förstås till dig, men för de som är nya, vill du berätta lite om dig själv?
Mattias Linde: Ja visst, tack så jättemycket för introduktionen, Leonora. Och tack Malin också för att jag får vara med här igen, att ni vågar släppa in mig. Vad var frågan egentligen, om jag ville tillägga någonting?
Leonora: Ja precis, exakt.
Mattias Linde: Nej, men egentligen inte faktiskt, eller ja, jag kan berätta att jag jobbar på distans idag, sitter hemma på Tjörn. Jag hade en privatklinik tidigare men den är numera stängd sedan två år eftersom jag fick möjligheten att starta en stor satsning för migrän i Västra Götalandsregionen. Där ingår migränmottagningen som en del i det. Men vi jobbar på alla vårdnivåer, väldigt mycket utbildning för primärvården och vi jobbar mycket med egenvård. Så idag har jag till exempel föreläst för olika apotek digitalt och så vidare.
Leonora: Spännande, det låter jättekul.
Malin: Är du kvar i Norge någonting?
Mattias Linde: Jag är anställd i Norge en strimma, det är min akademiska affiliering som man säger. Så det kommer en liten lön därifrån. Men jag är väldigt sällan där men senast var det i november faktiskt. Men vi har flera intressanta vetenskapliga artiklar på väg ut från den gruppen som jag tillhör, som numera heter NorHead. Det är jobbigt att behöva konstatera det men Norge och Danmark ligger hela tiden steget före oss. Vi springer hack i häl där liksom, och nu har de en satsning som är finansierad av statliga medel där de knyter ihop alla huvudvärksintresserade personer runt om i Norge. Där de har själva centrum i Trondheim eftersom det ligger geografiskt mitt i landet. Men där en av de viktigaste sakerna just nu har hänt i Oslo, nämligen att de har en ny multidisciplinär klinik där. Som jag har förstått det välkomnar de huvudsakligen patienter som är sjukskrivna på grund av migrän. Och så gör de allt för att reducera det, den nedsättningen i arbetsförmåga, och de har just publicerat en artikel om det också.
Leonora: Kan inte du om du har tid, skicka den till oss så kan vi lägga upp den på vår hemsida? [Publikationer från NorHead finns här.]
Malin: Vad spännande! Det är alltid lika kul att prata med dig. Och idag har vi ju träffats liksom under temat män och migrän. Och när vi skrev till dig om att vi ville göra ett poddavsnitt med just det här temat. Så svarade du ja och att utifrån statistiken … Eller du skrev ju faktiskt “JA”! Och utifrån statistiken, skrev du, så borde det finnas 500 000 män med migrän i Sverige, “men vi ser dem sällan”. Vi är lite nyfikna på vad du menade med det. Och sen så undrar vi, vad tror du att det beror på?
Mattias Linde: Ja, men det är ju jättebra frågor verkligen. Jag har reflekterat över det länge för att i min avhandling för över 20 år sedan så fann vi att en av tre personer med migrän i Sverige är en man. Den utfördes på vuxna nämligen. Men det är ungefär samma könsskillnad mellan pojkar och flickor. Och den skillnaden då, mellan män och kvinnor, är lite lägre i Sverige jämfört med andra länder. Där brukar det kanske vara tre gånger så vanligt med migrän hos kvinnor. Men någonstans där ligger det – två till tre gånger vanligare hos kvinnor – och det är inte alls det intrycket som man får, tycker jag, när man jobbar med det. Och jag kommer återkomma till det för jag har skaffat siffror inför den den här podcasten. Så det var det jag syftade på, att det verkar inte stämma med hur många vi borde träffa inom vården faktiskt. Och varför är ju den naturliga frågan som du ställer där, Malin. Och det finns många olika aspekter på det som jag tänkte vi kanske kan prata oss igenom en efter en då. Men jag kan börja med en liten teaser då att migrän är faktiskt lite mindre besvärligt hos män jämfört med hos kvinnor.
Leonora: Tänker du att det kan ha något med saken att göra, eller?
Mattias Linde: Jag tror att det har lite med saken att göra. Jag kan vara lite mer specifik då att när det gjordes en stor undersökning i början på 2000-talet så rekryterade vi slumpvis utvalda personer med migrän i den svenska befolkningen och sen så jämförde vi i detalj deras olika symptom. Kvinnorna rankade till exempel sin smärtintensitet något högre än vad männen gjorde i snitt, det var något färre som hade illamående och kräkningar. Det är inga stora skillnader, det var 79 procent av kvinnorna med migrän och 68 procent av männen, men det är ändå en viss skillnad där. Och sen så hade kvinnorna något längre anfall. Och sen hade jag nästan tio år senare en doktorand, Pernilla Jonsson, som tittade på läkemedelsöveranvändning i Sverige, hur vanligt det var, och kom ju fram då till horribla resultat där, hur vanligt det är. Men hon kunde ju också visa det att vara kvinna är då en riskfaktor för att utveckla det. Så det blir liksom orättvist gånger två där: att för det första har fler kvinnor migrän som är värre och sen så har de dessutom högre tendens att tippa över i den här transformationen då till läkemedelsöveranvändningshuvudvärk.
Malin: Just det, och tänker man då att man har lättare för att ta till läkemedel eller är det just för att den är så mycket värre som man också då oftare tar till? Alltså, förstår du vad jag menar?
Mattias Linde: Ja, jag förstår verkligen vad du menar. Och det är precis det som är det frustrerande med att göra sådana här tvärsnittsundersökningar som vi håller på med att vi kan inte svara på orsakssambanden. Vi kan bara se ett före och efter liksom. Att människor med migrän utvecklar läkemedelsöveranvändningshuvudvärk, det tar i snitt tio år, så det betyder att de som utvecklar … De flesta är ungefär tio år äldre än när migrän är som vanligast i befolkningen. Men vi vet inte varför. Jag skulle ju tippa att du var inne på två saker som spelar in, kanske biologiska faktorer men också kanske ett beteende då.
Malin: Mm, det är så svårt att säga.
Leonora: Kanske sociala faktorer. Man vet ju att kvinnor sköter mesta delen av hushållsarbetet.
Mattias Linde: Ja, tyvärr är det ju fortfarande så, till och med i Sverige får man väl säga.
Leonora: Ja, till och med i Sverige, precis. Men vi kommer ju komma in på det. Men apropå det du sa om symptom. Vi läste en översiktsartikel som är från 2025, som heter Migraine in men. Och den lägger vi på hemsidan för den som är intresserad av att läsa. Där skriver författarna just det här med att symtomen hos män verkar skilja sig från symtomen hos kvinnor. Att män inte beskriver lika mycket symtom som illamående eller kräkningar, ljud- och ljuskänslighet och allodyni lika ofta då som kvinnor gör. Vi funderar på, kan det göra att man missar män med migrän då? Både att personen själv kanske inte förstår att det är migrän det handlar om, men också att det missas inom vården?
Mattias Linde: Ja, det tror jag. Det är ju mer vanligt med motsatt orättvisa då könsmässigt. Till exempel att man missar autism hos kvinnor eftersom normen är hur en ung man med autism beter sig och då känner man inte igen det hos kvinnorna i samma utsträckning och därför så missar man att de har det. Hjärtinfarkt är också ett exempel.
Leonora: Ja, just det.
Mattias Linde: Ja, och det är liksom att man lär sig i detalj på läkarutbildningen att en man eller en patient kan ha ont i vänster arm eller, någonting sånt där.
Leonora: Och patienten är en man.
Mattias Linde: Exakt, men det sägs ju inte så uttalat, men väldigt ofta har det ju verkligen varit det eftersom det i läkemedelsstudier kanske har varit brandmän. I epidemiologi så är det kanske värnpliktiga och så vidare. Det blir liksom en dragning åt manshållet hela tiden. Inom andra fält än neurologin så minns jag att jag blev så förvånad en gång. Jag träffade en docent i kardiologi som sa att de hade jätteproblem att få med kvinnor i sina studier på nya hjärtläkemedel. Och då tänkte jag att det är precis motsatsen mot inom migränfältet, där jag befann mig då redan.
Leonora: Just det.
Malin: Men tror du att män också har en lägre tendens att söka för huvudvärk, alltså huvudvärk i stort?
Mattias Linde: Ja, det tror jag
Malin: Om det är svårare att diagnostisera en kvinnlig hjärtinfarkt, men kan det också vara så att män å sin sida missas för att man känner inte igen dem men att man också kanske inte söker?
Mattias Linde: Det tror jag verkligen att det ligger något i. Jag läste någon studie från Israel för länge sedan, då verkade det som att männen hade större tendens att söka sig till akutmottagningar. Och väl där så hade de då ofta någonting i magen redan, alltså värktabletter då. Men i övrig sjukvård så var det tvärtom då, att de inte var så bra, om vi får uttrycka oss så, på att söka hjälp. Och det tror jag verkligen är samma i Sverige. Jag hittade en väldigt intressant avhandling. Jag har suttit här under dagarna som har gått, jag hade ett minne att det fanns en avhandling och det visade sig stämma, från 2023 här på Sahlgrenska akademin, en kvinna som heter Anke Samulowitz. Jag tror att hon är fysioterapeut i grunden. Hon disputerade då i alla fall för två år sedan. Och det handlade då om genusnormer inom hur vi inom sjukvården också ser på och uppmuntrar att berätta om smärta och söka hjälp för det. Och hon sammanfattade det som att vårt aktuella synsätt är då känsliga kvinnor och tåliga män. Så att det på något sätt kan finnas någon liten skamaspekt där liksom, hos männen, att berätta fullt ut. Ett väldigt tydligt exempel, det kanske ni också har stött på när ni gör podden och i ert övriga liv inom fältet: Hur många män kräver att få botoxbehandling?
Leonora: Det har jag faktiskt aldrig hört talas om.
Mattias Linde: Jag kan nästan inte ens komma på någon. Det finns naturligtvis. Men jag får ju en till två remisser om dagen med kvinnor som har hört talas om det och vill ha det. Och som är väldigt ointresserade av mina bortförklaringar, som de upplever det som. Nämligen att det är resurskrävande och vi kan inte erbjuda det till alla och bla bla bla. Där är det en väldigt tydlig könsskillnad. Och kanske tar det sin utgångspunkt också i det som är Botox-bakgrund, om man backar tillbaka till 1980-90-talet, och att det användes inom kosmetisk behandling. Det är lite spekulation från min sida men jag tycker jag upplever det i alla fall.
Leonora: Kan det vara så att, eftersom vi vet ju ändå att det är många fler kvinnor än män som har migrän … Oberoende av hur många som söker eller inte söker … Kan det vara så att själva diagnoskriterierna utgår från symtom som är mer typiska för kvinnor?
Mattias Linde: Ja, men det tror jag verkligen. För migrän som helhet är det ju ett problem, tycker jag. Att vad vi menar med migrän det är ofta hur det yttrar sig hos dem som är den största gruppen, nämligen då kvinnor i tidigt vuxenliv. Och det betyder att det är ofta annorlunda hos barn och det har vi tagit höjd för, det gäller anfallslängden då, eller duration som vi säger, då är det bestämt att det ska vara fyra till 72 timmar, vilket ju bara är helt streck i sanden som man har dragit då.
Leonora: Jo tack.
Mattias Linde: Utan att veta, och många har ju längre anfall än så. Men barn har ju ofta kortare än det och då har man så att säga erkänt det inom citationstecken i diagnoskriterierna. Men det finns inget motsvarande hos seniora personer, där det också är annorlunda. De börjar också skilja sig. Så även för kvinnor menar jag så varierar ju det med ålder och att kriterierna stämmer bäst i mitten av livet. Och det borde ju också vara så, baserat på den studien ni hade hittat där, att det var ju inte bara i min avhandling vi såg skillnader i Sverige. Utan det är ju tydligen globalt ett fenomen då. Mindre allodyni, det visste jag inte men det förvånade mig inte för att allodyni är ju ett uttryck för känslighet då. Och då stämmer ju på något sätt den, vad ska vi säga då, fördomen med tåliga män. De känner inte ens att det är obehagligt, fast att det kanske är det då egentligen.
Leonora: Precis, precis. Och att det kanske är en, som vi sa förut, en mix av många olika saker. Biologiska, psykologiska, sociala. Som spelar in. Nu kanske jag hittar på det här men jag hoppas inte det. Jag har för mig i den översiktsartikeln att det också spekulerades kring om det är så att man får hjälp för olika saker, som man och kvinna, när man kommer med liknande symptom till sjukvården. Det vill säga att kvinnor kanske får mer hjälp för att man kanske tänker att det ångest eller depression eller så. Medan hos män tror man att det beror mer på fysiska faktorer då.
Mattias Linde: Ja, men det tror jag. Och jag har för mig att jag har sett till och med undersökningar på att det är vanligare att göra till exempel radiologiska undersökningar av nacken på männen, och så vidare och så vidare. Det är inte jättemånga män som går på Yin Yoga liksom, utan då är man mer inne på den kvinnliga sidan av det hela. Och det märkligt att det ska vara så olika, tycker jag.
Leonora: Fortfarande. Det kan ju vara intressant att tänka på eller ta upp. Det blir lätt att vi fokuserar på siffror. X antal kvinnor och X antal män har migrän.
Malin: Det skulle vara spännande att se hur många barn, till exempel, som har det här med bukmigrän. Det vet jag att vi pratade om förra gången. När vi pratade om diagnoser. Och hur många hos dem … Alltså om det då är flickor och pojkar och hos dem om det sen då går över till vanlig, alltså huvudmigrän heter det ju inte alls, det lät väldigt oprofssigt.
Mattias Linde: Men migrän med huvudvärk, ja.
Malin: Men att det i alla fall… Försvinner från magont och det då hos flickor och pojkar kanske runt puberteten – för det är väl där ändå som det tar fart liksom hos flickorna och ökar då mer av hormonerna. Och då kanske det ändå blir mer vanligt att man söker hos ungdomsmottagningen och sånt, att det skiljer sig vart man går någonstans liksom rent vårdmässigt.
Mattias Linde: Det en viktig poäng. Det har man ju sett att man lurar sig lite grann också ibland på det här med … Har ni hört det att människor med migrän är oftare gifta med någon som har migrän? Det kan man tycka är intressant men då tror man att förklaringen är inte att de oftare har migrän, men att de är gifta med någon som har en duktig doktor som säger att “du vet att man inte ska kräkas när man har vanlig huvudvärk, du har kanske också migrän”. Och då sprider det sig, ja. Och poängen med att jag tog upp det är lite udda då, det var det att då kommer man tillbaka till att flickorna behöver kanske preventivmedel och kanske har mensvärk, säger vi då. Eller svår akne. Och så behöver de en hormonbehandling och då uppdagas det att de har migrän, och inte bara vanlig migrän kanske utan migrän med aura, och så vidare. Och det är ju det som är utmaningen för oss som jobbar med epidemiologi, att vi inte kan utgå från kliniska data för att där är det helt snedvridet. Det är därför vi använder oss till exempel av opinionsmätningsinstitut då, som slumpvis ringer ute i befolkningen och börjar fråga dem om huvudvärk.
Malin: För det har jag undrat ibland. Hur får man fram den här siffran att det är 15 procent av befolkningen som har migrän?
Mattias Linde: Man kan få det på många olika sätt. Om man börjar med barnen så blir det för svårt för dem att svara på frågor om ljus- och ljudöverkänslighet och sådant där. Så då gör man ofta en presentation, ett fallscenario som visar en typisk person med huvudvärk av spänningstyp, en typisk med migrän, och så får de i samråd med målsman då välja. Men det som framförallt styr hur hög siffran blir i befolkningen, det är introduktionsfrågan. Den bästa frågan är så här: Har du under det senaste året haft huvudvärk? Det är den mest neutrala frågan. För att ha migrän betyder att det har hänt under det senaste året, minst en gång. Men i många studier så har de kanske frågat, eller inte kanske, de har frågat även i Sverige: Har du haft svår huvudvärk som inte kan förklaras av en annan sjukdom, såsom magsjuka eller tandkaries, typ? Och redan där så börjar det sjunka ner då, för då överlämnar man åt folk att göra en egen bedömning. Då tänker kanske många så här att jag har haft jättemycket huvudvärk, men det beror ju på att jag fick en lastpall över mig på Volvo. I fabriken. Ja. Det är ett vanligt exempel här från Göteborg och det där är ju snårigt och lurigt. Så att det tar lång tid att få folk att förstå att de har en primär sjukdom i sin egen rätt, och inte nödvändigtvis på grund av en massa andra potentiella problem som de har.
Så man börjar med en sån screeningfråga Och sen då, för att svara vidare på hur man får fram då den exakta procentsatsen, då har vi i alla fall gjort så i min forskargrupp – och vi anses ju ofta vara världsledande, vi skriver riktlinjer om hur man gör. Och då ställer vi 14 frågor sedan. Och de innehåller alltid det här med hur ont gör det som värst på en skala typ mellan ett till fem, kan det pulsera, sitter det på ena sidan eller bägge sidor, ni känner till alla de här symtomen. Och sen så låter vi helt enkelt bara Excel-arket räkna ut om de har migrän eller inte. Det som man då får fram, det är liksom att många av dem som inte har migrän, de har ändå för mycket symptom för att det ska kallas för huvudvärk av spänningstyp. För det är annars det som man tror, att då är det huvudvärk, som folk säger. Alltså vanlig huvudvärk av spänningstyp. Men ofta är det för mycket, och då har man en gråzon däremellan och det känner ni kanske till väl det här, det heter ju sannolik migrän eller probable migraine. Och det är väldigt vanligt. Vi hittade att bland tonåringar så är det 13 procent som har sannolik migrän, och dem missar man ju då i den här siffran 15 procent. Så de ska egentligen läggas till den siffran.
Leonora: Just det.
Malin: Så då kan det vara ännu fler?
Mattias Linde: Det är ännu fler. Så var det i min avhandling också, att vi bortsåg från dem med sannolik eller probable migraine. Så vi har hela tiden en underestimering. När vi säger att det är den vanligaste neurologiska sjukdomen så är det ändå baserat på en underskattning hela tiden. För vi pratar om definitiv migrän då.
Malin: Spännande.
Musik
Malin: Men då går tillbaka till hormonerna. Jag tänker att pojkar inte har könshormonerna …
Mattias Linde: Könshormoner har de ju, men …
Malin: Ja, men inte östrogenet.
Mattias Linde: Ja, jag förstår vad du menar.
Malin: Och de blir inte gravida och går inte in i menopaus och sådär. Och då är det ju lätt att tänka att deras migrän kanske är mer lättbehandlad, och du nämnde det också. Men finns det, kan man säkerställa ett sådant orsakssamband? Är det därför de inte syns mer?
Mattias Linde: Jag tror inte att det är den primära faktorn till att männen är dolda. Eftersom de rent kvinnliga aspekterna som du just nämnde med menarche då, som det heter när man får sin första mens, sedan olika sätt att försöka skydda sig mot att bli gravid, att bli gravid, att amma och så småningom klimakteriet … Det är liksom ändå en relativt undanskymd orsak till att de söker hjälp inom, i alla fall hos oss i den högspecialiserade vården. Det är ju mer att det sedan händer hos dem som går hos oss. De är ju högrisk om vi får uttrycka oss så då. Det är kvinnor i fertil ålder som kanske vill hinna skaffa ett barn innan de fyller 40 och sådär. Men det är inte därför de kom till oss ursprungligen då. En annan sak vi tänkte på, för jag pratade med min chef om att, för jag gjorde en sökning nu hos oss på Sahlgrenska då och hittade till min förfäran då att vi har bara 11% män bland våra patienter på regionala migränmottagningen Det är ju en tredjedel mot vad det borde vara om det skulle vara samma som ute i befolkningen. Och då så sa hon att men kan det inte bero någonting på remissprioriteringen, hur man tolkar dem? Men det ska det inte göra för vi har ju kriterier. Men vi har ju den lilla luckan då där det står att vid svår migrän under graviditet eller amning, då kan det vara ett skäl till att komma till oss. Så där har man ju kanske en liten viktning till kvinnornas fördel att liksom komma till oss då. Men trots det var det alltså … Det kan inte förklara den väldiga skillnaden som är.
Leonora: Vi har ju väldigt få manliga lyssnare i podden. Och det är ju inte viktigt för samhället i stort. Men det är intressant, tycker jag. Om vi generaliserar och säger att män mer sällan söker vård – man skulle ändå kunna tänka sig att man googlar eller att man kollar upp grejer. Att lyssna på en podd till exempel är ju väldigt… Det är enkelt, man behöver inte ens berätta för någon.
Malin: Nej, precis. Det skulle kunna vara väldigt lättillgängligt.
Leonora: Nu kommer jag inte ihåg procenten Malin, vi hade ju det någonstans men det är typ 15 procent.
Mattias Linde: Ja, intressant att du säger 15 procent där Leonora. För att igår hade jag ett videomöte om en annan sak och då var Maria Holm med, hon är ju kanslist på Huvudvärksförbundet, och då berättade jag om här med att jag skulle spela in det här och att vi har så konstigt få män på min mottagning. Och sa att det hade varit intressant att veta hur det ser ut i patientföreningen. Ja, och då fick jag faktiskt siffror från henne för ett par timmar sedan och det visade sig att av medlemmarna som har en diagnos så är det 13% män. Så det är jättelikt 15%. Det är liksom var åttonde, bara. Men så berättade hon att utöver det så finns det ett par procent av medlemmarna som inte har en huvudvärksproblematik, men som är anhöriga. Och de är väldigt ofta män.
Malin: Just det. Ja, du ser. Är det makarna då?
Mattias Linde: Ja, makarna. Precis.
Mattias Linde: Och just siffran 15%, om man ska fortsätta på det, det fick jag också fram igår. Det finns ju något som heter Svenska huvudvärksregistret. Det är inte så känt kanske bland alla, men det finns. Det är en del av Svenska neuroregister och de har olika syften, men bland annat är det då för att påverka beslutsfattare att allokera pengar eller omfördela resurser rättvist och sådär. Och även i Svenska huvudvärksregistret så är det 15% av personer med migrän som är män. Och 85% är kvinnor.
Malin: Men jag undrar, för de med klusterhuvudvärk, där är det ändå övervikten män, eller hur?
Mattias Linde: Och där har det ju varit knasigt åt andra hållet. Och det var faktiskt, och nu hoppas jag att jag inte trampar någon på tårna här, men väldigt mycket forskning har gjorts i Sverige. Men den äldsta forskningen om förekomsten i befolkningen gjordes just på värnpliktiga män. Och då blev det ju en självuppfyllande profetia om hur vanligt det var. Sen har man förstått att det är absolut många, vi har ju många kvinnor hos oss med klusterhuvudvärk och troligtvis är det nog till och med så här att det är lite värre hos dem. Att de i större utsträckning blir kroniska där. Om ni inte har haft med till exempel Andrea Carmine Belin från Centrum för klusterhuvudvärk så tror jag att hon skulle vara jätteintressant att ha med i ett avsnitt. Hon har ju tittat just på sånt med könsskillnader där.
Malin: Jag har träffat henne och hon är jättetrevlig. Men du, alltså nu, jag funderar på det här att man … Alltså migrän har ju länge varit liksom, det är ju en sån här grej som kvinnor bara får leva med. Alltså det är ju en del av att vara kvinna. Det är ungefär som att ha mens. Man får liksom ha det.
Leonora: Får man höra.
Malin: Ja, och endometrios. Det är liksom lite samma. Det är ju så här. Kan det vara en sån grej, då? Det är lite stigmatiserat för män att ha migrän. Det kanske inte är så lätt att söka.
Mattias Linde: Nej, men absolut. Det ska man nog absolut inte bortse ifrån att det kan vara så, eller det är nog säkert så. I det har det varit lite grann att tona ner det lite grann med tanke på den väldiga mängden män som har det då – att begreppet kvinnosjukdom blir så knasigt när det är folksjukdom även hos männen. Men ändå så är det nog tyvärr så. Jag får ofta den frågan, är det därför då som det till exempel inte fanns någon vettig vård här i min region fram tills för ett par år sedan, då. Kan vara så faktiskt. För att det ses som kvinnosjukdom. Ja, och att det är liksom en gammal god tradition vi har i Sverige att då kan man bara vifta bort det. Liksom endometrios nämnde ni nu och det finns ju kanske ätstörningar. Alltså, det finns många exempel på detta då ju. Och därför blev åtminstone jag väldigt glad när man i regeringsförklaringen nu då … Oavsett vad man har för politisk inriktning så kan man ju ändå tycka då liksom att det var trevligt att migrän nämndes specifikt faktiskt.
Leonora: Sen har vi försökt kolla upp vad som har hänt hittills, utifrån det som skulle göras rent konkret. Det enda Malin och jag kunnat hitta är ju att, vilket förstås är jätteviktigt, är att Socialstyrelsens beslutsstöd har uppdaterats. Och det var väl på tiden för det var ju från 2008, eller vad det var. Men det är egentligen allt vi har sett på rak arm. Eller har vi missat något?
Mattias Linde: Nej, precis. Det är ju det här läpparnas bekännelse Det är lätt att säga någonting och vinna sina röster och sen så är det business as usual då igen. Det som skiljer agnarna från vetet är att det krävs eldsjälar som hela tiden ligger på, så som ni gör och jag försöker göra.
Leonora: Du har ju sysslat med det i decennier!
Malin: Vi har bara börjat.
Mattias Linde: Det har ju kommit då, nu ska vi se om jag hittar rätt termer då, kunskapsstyrningen är ett kort sätt att uttrycka saken, nationellt kliniskt kunskapsstöd. Det kom för inte så många år sedan och nu ska det uppdateras också. Och det är något ganska nytt fenomen, det kallas för riktlinjer men formellt är det inte det för det är bara Socialstyrelsen som kan begära riktlinjer och det har de inte gjort än då. Det vill ju vi att de ska göra och det är väldigt konstigt att det inte görs.
Leonora: Vi nämnde ju det tidigare, det kanske var innan vi började spela in, för vi höll ju såklart på att snacka för fullt innan vi ens började spela in det här. Men att vi hade frågat lyssnare om de hade frågor, men vi fick ju in väldigt få frågor från män. Apropå vårt tema. Malin, vill du ta den här första? För honom sa du att du skrev med, va?
Malin: Ja, det var en man som hörde av sig och frågade. Han skrev så här att han genom livet haft migrän med aura. Och han skrev att det hade varit irriterande men hanterbart. Och det är kanske så många upplever det också ju. Men sen blev han utmattad av livet, som han skrev. Och då tog migränen över. Och så fick han ett namngivet SSRI-preparat, och där valde vi att inte ta med namnet. Och i och med det så försvann migränen nästan helt igen, och han hade haft tre migränanfall på de senaste fem åren. Och då undrar han lite kring det. Han tolkar det själv som att det är medicinen som tagit bort migränen.
Leonora: Ska vi säga lite kort, vad är SSRI-preparat?
Mattias Linde: Ja, SSRI är då en förkortning för selektiv serotoninåterupptagshämmare. Serotonin, för de som inte vet, det är en oerhört viktig signalsubstans i hjärnan. Den kan ibland kallas för 5-HT också. Och när jag började jobba med det här i början på 1990-talet då, så trodde man att allting inom migrän handlade om 5-HT, serotonin alltså. Och det var då triptanerna kom, till exempel. Och de kunde då påverka olika receptorer, eller mottagare, för 5-HT i hjärnan. Vi har 14 stycken sådana receptorer. Och det är därför som en signalsubstans kan utföra så vitt skilda saker som att påverka humöret eller smärttolerans eller aptit och sådär.
Leonora: Jaha, för det kommer till olika receptorer?
Mattias Linde: Ja, precis.
Mattias Linde: Det är rätt intressant. Jag brukar tänka som fingrarna på ett klaviatur med 14 tangenter och så trycker man på 1B och 1D. Då kan vi stänga av ett migränanfall. Det är det en triptan gör. Och då trodde vi länge att trycker vi på 2A, så kan vi förebygga ett migränanfall också. Det fanns preparat som var lite sådana. Och det hade ju … Ja, alla möjliga biverkningar också, som det ofta har. Och då kunde man tänka sig då, som den här frågeställaren gör, att borde det då inte vara den här serotoninåterupptagshämmaren som såg till att serotonin flödade runt i hjärnan istället för att sugas upp och försvinna iväg, som har bidragit då till att han blev bättre i sin migrän? Och för att veta det så behöver man göra placebo-kontrollerade studier, och det har man gjort då på olika SSRI. Man jämför helt enkelt SSRI-preparatet med ett identiskt i utseendet, en tablett som man brukar kalla för sockerpiller, lite populärt. Och då har det en viss effekt, men den är så låg så att det har liksom inte funnits sin väg in i terapiarsenalen. Alldeles för många som inte har effekt av det för att vi så att säga ska slösa … Det tar ju tre månader liksom av utprövning. Och då kanske det blir till priset av biverkningar, då.
Malin: Just det. Och jag som arbetsterapeut då. Jag började ju spekulera lite i att det kan ju också ha varit liksom andra livsbetingelser. Han kanske la om, liksom ihop med medicinen. Att han mådde bättre kanske i en, ja då medicinskt förstås, men att han också la om någonting annat i livet. Jag ställde inga sådana följdfrågor. Men gjorde någon förändring i arbetet?
Mattias Linde: Det tror jag du har helt rätt i. Det tänkte jag också på när du sa det, han beskrev det som att det var livet som hade försämrat honom. Och det skulle väl vara väldigt tragiskt om han som enda behandling hade fått ett recept på SSRI. Det måste ju rimligtvis ha ingått någon slags intervention, som det heter med ett fint ord. Att man liksom sätter sig ner och pratar; vad upplever du som stress och hur skulle vi kunna åtgärda det, och är det rimligt att jobba hundra procent och så vidare. Det är det som arbetsterapeuten är så väldigt bra på nu för tiden. Det vet ju du Malin, folks syn på vad en arbetsterapeut gör är ju ofta helt snedvriden. Alltså, min syn var liksom att det är de som tar bort trösklar i lägenheter så att man kan rulla fram med sin rullstol. Eller sätta dit en förlängning på ett handtag i duschen. Men nuförtiden är det ju så, och du får rätta mig här nu om jag säger fel. Men vår arbetsterapeut Berit Fritzin, hon jobbar ju snarare med att titta över livet då liksom. Stund för återhämtning och vad gillar man, vart vill man någonstans och sådär.
Malin: Ja, det är fantastiskt. Jag älskar mitt jobb. Nej, men faktiskt. Och jag tänker att i sådana här fall, om det verkligen tar över – migränen till exempel, eller vad det nu än är – att få stanna upp, kanske få en chans med … Kanske med ett par månaders sjukskrivning och medicinering och lite kartläggning. Jag jobbar mycket med aktivitetsbalans och sånt.
Mattias Linde: Javisst. Och snarlikt kan ju också vara det att man kanske kombinerar det här SSRI-preparatet med samtal med en psykolog. KBT. Och det är väl ofta att rekommendera rent av, för det är ju svårt att se skillnader mellan läkemedlet och KBT i studier och då är det ju många som tycker att låt oss göra bägge då i så fall.
Malin: Och psykologerna säger ju ofta nej, låt oss försöka först och sätta in medicin sen.
Mattias Linde: Och det kan ju funka om de inte är väldigt djupt deprimerade, folk.
Malin: Eller hur?
Mattias Linde: Nu vet jag inte om han sa ordet “depression”, men han har i alla fall behandlats som om det vore det.
Malin: Ja, fast jag tror faktiskt att han bara skrev utmattning. Men det där går ju ofta hand i hand också.
Mattias Linde: Eller hur? Och jag tror vi behöver börja vänja oss av med uttrycket utmattning, eftersom det ska ju formellt raderas 2028. Då har vi inte det längre i Sverige, eller hur?
Leonora: Och det vi jätteglada över.
Mattias Linde: Bort med det. Då finns ju inte det längre.
Malin: Väldigt bra, tror jag faktiskt.
Leonora: Det har vi pratat mycket om, att det är olika hur människor uppfattar det. Som att nu ska inte mitt mående finnas längre. Men det är inte det man menar. Man menar att … Som Malin och jag har känt att, det blir som en slaskdiagnos ofta. Som kanske gör att man inte får den hjälp man behöver.
Mattias Linde: Precis. Jag är ju så gammal nu så jag kan använda uttrycket att man ska kalla en spade för en spade. Har ni hört det uttrycket? Och är man deprimerad och behandlas med SSRI, då ska man använda det ordet och inte säga utmattning, tycker jag i alla fall. Hjärntrötthet är också ett ord som jag faktiskt har lite svårt att ta till mig. Jag förstår ju såklart vad de menar men man tror väl inte att man pratar om mjölksyra i låren. Utan det räcker väl att säga mental trötthet eller någonting. För att återgå till mannen här nu då, så tänker jag att han fick behandling mot det som vi kan förmoda var en depression också. Och då har vi tagit bort en, så att säga, en bensinstråle mot migränelden som ligger där och hela tiden matar på med negativ energi. Då får han kanske mer kraft att bekämpa sin migränsjukdom i hjärnan. Har inte två sjukdomar att jobba med längre.
Malin: Nej. Och det där tänker jag, det där är ju så viktigt också att man får en bra genomlysning av sitt tillstånd. Det här är ju så spännande. Jag jobbar ju inom primärvården och jag gjorde faktiskt en arbetsförmågebedömning idag på en ung man med migrän och andra tillstånd. Och han var jättetrött och vi släckte alla lampor och allt sånt där. Jag träffar ju sällan migränpatienter på det sättet. Men idag gjorde jag det. Det var väldigt drabbande. Men det som var så skönt var att han hade fått olika insatser för … det var både psykiatri och det var neurolog och det var annat, smärta. Och det var så bra att höra att han hade ändå fått traumabehandling för trauma, han hade fått psykiatrisk behandling för annat. Och det där tänker jag, är något man ändå efterlyser. Att faktiskt få hjälp med olika delar. Att inte bara få höra “ja men du har ju ont i huvudet, det är klart att du är ledsen” eller “du sitter här för du har ju råkat ut för de här sakerna”. Men alltså ni vet. Det här flipperspelet.
Mattias Linde: Som man ibland kallar för stuprör också i vården. För det är en diskussion vi väldigt ofta har i vårt team. Så sitter vi ner på torsdagseftermiddagar och så pratar vi om särskilt invecklade fall. Som mer än en av oss har träffat också. Och då är det ju ofta just den diskussionen att “men har inte han någonting annat liksom?”. Och vad ska vi göra då? Igår var det faktiskt en stackars ung man som … Det är två års väntetid till den psykiatriska mottagningen som vi verkligen bedömer att han behöver komma till. Och då jobbar ju till exempel vår psykolog Anders då, går ju liksom utanför migränen med den patienten för att det går inte annars. Att bara hålla sig till det lilla, eller det är ju inget litet ämne men det blir för enögt liksom.
Leonora: Ja, i den personens liv kan det ju vara litet sett till allt annat som kanske finns.
Mattias Linde: Ja, verkligen.
Musik
Leonora: Vi tänkte på en annan fråga, och här var det ju en mamma som skrev. Hon skrev att hennes son blev av med sin migrän efter puberteten. Och då undrade vi lite, hur ser du på det? Vad har för tankar kring det?
Mattias Linde: Ja, precis. Det finns ju olika fina ord på det där när sjukdomen går tillbaka. Resolution kan man säga ibland. Och nu ska ju inte jag vara djävulens advokat och säga då att det kan vara en tillfällig grej för, det kan ni klippa bort, höll jag på att säga. Men faktum är att det kan vara det. Vi kan, om vi fortsätter med mansspåret här, så hade jag faktiskt en patient som kom till mig – en pensionerad arkitekt – och berättade då att han hade aldrig haft huvudvärk förut men nu hade han det. Grejen var att jag kände igen honom och jag har tillgång till mina gamla journalanteckningar från en privat klinik för över 20 år sedan. Och så kunde jag säga då att “du minns inte det här min bästa herre, men vi träffades faktiskt på Cephalea huvudvärkscentrum”, som kliniken hette. “Ja, just det”, sa han då. Så det hade han inte bara haft lite huvudvärk utan sökt specialistvård till och med, men glömt det. Och det där är väldigt ofta att migrän kommer och går i livet. Och då kan ju det vara slumpen som har gjort att det försvinner just i puberteten, i den här killens fall då. Puberteten är ju dessutom flera år där så det händer ju jättemycket då liksom: sjukdomar börjar, sjukdomar försvinner. Men det kanske påminner lite grann om det som vi ibland kan uppleva hos kvinnor också, att man vill så gärna sätta det i samband med någon hormonell milstolpe i livet. När jag fick mitt andra barn, eller så här.
Leonora: Ja, precis. Vi människor funkar ju på det viset. Malin och jag pratar ju mycket om det. Även nu efter många år med kronisk migrän och ännu fler år med migrän generellt, så kan det ibland vara så att man tänker att vad gjorde jag för att få det där anfallet? Eller varför blev det så här illa just nu? Sen kommer man på att men alltså snälla, jag har ju migränanfall 20 dagar i månaden. Det är inget särskilt, jag vet ju det här. Men i en sekund så kan det ändå dyka upp: Vad gjorde jag?
Malin: Ja, och det där med kausalitet, det är väl för att också på något sätt lära sig att förhindra. Jag har gjort någon livslinje någon gång och sett att ungefär var tionde år så drasar jag rejält ner i botten och blir sjukskriven på heltid och måste typ säga upp mig, alltså verkligen sådär. Och sen tar det två år, kanske, att komma upp igen. Och det där är ju såhär, nej det får inte hända igen. Och så bara … Fast det kommer antagligen göra det. Då får man väl försöka ta hand om sig själv.
Mattias Linde: Men så tänker vi som forskare också, att man vill ju helst av allt få bort en sjukdom helt då, liksom. Eller att det är ännu bättre att förhindra att den bryter ut för första gången hos en person, och då vill man gärna veta de här stora faktorerna i livet och saker vi hittat då kan låta banala. Men vi vet ju till exempel att upprepade slag mot huvudet då kan väcka sjukdomen migrän till liv liksom. Och då kan det vara, det är väldigt viktigt att tjata på barn med tung ärftlig belastning, alltså att bägge föräldrarna har migrän … Ja, men då de barnen är kanske extra viktiga då att de inte får ta av sig hockeyhjälmen eller cykelhjälmen eller sådär.
Malin: Just det. Ja, det ska jag tänka på. Min ena son har slutat spela amerikansk fotboll. Det kanske i alla fall var bra.
Mattias Linde: Ja.
Malin: Att han inte fortsätter med det.
Leonora: För det är han som har migrän, ju.
Malin: Ja, det är han som har migrän.
Mattias Linde: Ja, men det var väl bra. Ni kanske har sett att det finns ganska mycket data om neurologiska sjukdomar hos amerikanska proffsfotbollsspelare.
Leonora: Jo. Sen kör ju de på en lite annan nivå, får man ju säga.
Mattias Linde: Det gör de ju.
Leonora: Men hörrni, känner vi att vi har uttömt ämnet män?
Mattias Linde: Ja, en liten grej jag hade – just apropå det som vi egentligen är inne på här nu – att ja, det var det, bara två frågor? Men det här är en trend för att jag tittade på Google, jag sökte på migraine in men och då fick jag fram 1500 träffar. Och så sökte jag på migraine in women och fick fram fyra gånger så många träffar. Så att även på nätet söker folk på kvinnor och migrän. Och det kanske inte är så förbluffande som jag får det att låta nu, för att … På något sätt, migrän är ju rätt så likt hos män och kvinnor och så får kvinnorna dessutom extra faktorer, som vi har pratat om lite grann nu. Amning, graviditet, val av p-piller – vissa är förbjudna, så gott som, andra kanske kan ha en positiv effekt och sådär. Och då är det det man kan skriva om, annars blir det bara migraine punkt, liksom. Sen kanske man för fullständighetens skull ska prata lite grann om transpersoner också. Det har vi en handfull som går på vår mottagning och om inte jag missminner mig så har alla i varierande utsträckning bytt kön från att ha fötts som en biologisk man till, mot, det kvinnliga hållet. Och vissa har avbrutit mitt i, och är i någon slags gråzon och så vidare. Det är lite intressant. Jag bara nämnde det liksom. Att det sällan är skarpa gränser här.
Malin: Men blir de sämre av att ha östrogenet då, eller?
Mattias Linde: Jag tror det. Jag vill minnas i alla fall en person som blev det.
Leonora: Och jag tror jag har sett siffror på det. Nu, det är ju en ganska liten del av populationen generellt, så jag vet inte hur … Men jag tror att jag har sett siffror på det också, faktiskt.
Malin: Men det verkar ju väldigt starkt kopplat till östrogen. Eller hur?
Mattias Linde: Eller hur. Och så har vi ju igen, då kommer man tillbaka till det här eviga, starkt kopplat även kanske då till mentalt illabefinnande. Och till stress. Och det… I åtminstone två av de här patienternas fall byte av nation, och sådana saker. Och att viss kirurgi kanske utförs i Thailand och så är det liksom väldigt rörigt ofta, tycker jag, i deras tillvaro.
Leonora: Det känns som att vi pratar om det i nästan varje avsnitt av podden, det biopsykosociala perspektivet. Har man socialt stöd, till exempel, med svåra situationer i livet? Det är ju en skyddsfaktor i sig, tänker jag. Så det är ju så otroligt mycket som spelar in, som är … Nu är jag ute och cyklar här, men vad heter det … Jag tänkte säga epigenetik, men vad heter det här med hur … hur gener tar sig uttryck.
Mattias Linde: Det kan det nog heta. Jag är tyvärr ganska dålig på molekylärbiologi Men jag tror faktiskt att det heter det, epigenetik.
Malin: Jag tänker att du kan säga det.
Leonora: Vi kan klippa bort det! Men det här med att gener kan bete sig på olika sätt beroende på faktorer i livet.
Mattias Linde: Jo, men verkligen. Ja, absolut! Och det vet man ju, där kan man ju titta på enäggstvillingar som växer upp under olika omständigheter. De har ju identiska gener men där är det miljön då som kanske får den ena att få migrän och den andra, faktiskt oftare depression då än vad slumpen kan förklara.
Malin: Men alltså, jag har ju enäggstvillingar.
Mattias Linde: Jaha!
Leonora: Och den ena har migrän!
Malin: Den ena har migrän och den andra har inte det.
Mattias Linde: Och det är ett jättebra exempel, menar jag på det här. Man brukar säga väldigt grovt att generna är 50 procent och miljön är resten inom migrän, som migränrisk.
Leonora: Och det är så intressant här, att här har de här personerna samma miljö också.
Malin: Nej, den ena har bott i källaren och den andra har ju fått bo med oss.
Mattias Linde: Ja, där har vi det.
Leonora: Jaha, du har gjort ett eget experiment. Så spännande!
Malin: Jaja, hela deras liv.
Mattias Linde: Enligt min forskning så är det ju den som bodde på översta våningen som fick migrän. Stämmer det, Malin?
Malin: Ja, det stämmer.
Mattias Linde: Jag visste det. För att vi såg det i Nepal nämligen, och det här är ju inte på skoj, det här är ju på riktigt. Att ju högre upp folk bodde i Himalaya, desto fler hade migrän i befolkningen.
Malin: Åh, vad spännande!
Mattias Linde: Sen kanske man kan säga att det var ju flera meters skillnad än sex meter då, liksom. Det var kanske … Ja, inte 6000 var det inte, men det var ett par kilometers skillnad, var det i alla fall i höjd.
Leonora: Vi ska inte dit, Malin.
Malin: Nej, och det här blir en parentes. Jag har alltid tänkt att jag inte kan åka till Nepal eller Peru och så, för jag tror att man får lätt migrän eller hur, när det är sådär hög luft och så?
Mattias Linde: Ja, det får man. Och då kallas det faktiskt … Okej, om du har migrän så är det ju migrän du får. Men även huvudvärksfria människor, trekkers, får ju ofta huvudvärk där. Och då kallar man det för höghöjdshuvudvärk. Det är ju en del ofta i ett ganska komplext syndrom, med kanske ödem med lungorna och så vidare. Men det konstiga är att då hjälper triptaner mot den huvudvärken.
Malin: Det var väldigt intressant.
Leonora: Okej, men på tal om triptaner: ska vi gå över och låtsas som att vi gör ett nytt avsnitt?
Musik
Malin: Ja, vad säger du? Ska vi börja med om det var något som behöver klargöras, var det begrepp eller ord som var knepiga?
Leonora: Ja. Jag snurrade ju in mig i ordet epigenetik helt i onödan. Om man ska försöka förklara det på ett enkelt sätt för oss vanliga dödliga, så handlar det om att de gener vi har kan vi inte förändra. Däremot så kan den miljö vi lever i och vår livsstil påverka vilka gener som slås på eller av, kan man säga. Vilka instruktioner generna skickar ut. Ungefär så.
Malin: Spännande! Jag skulle ju kunna säga något om det här med tvillingstudier, som Mattias nämner. Jag skämtade ju bort det, jag ber om ursäkt för det. Jag kan säga att det här med att vara tvillingmamma är en diagnos i sig – men jag känner samtidigt att jag gräver nog bara gropen jag står i djupare då. Men det finns något som heter Svenska Tvillingregistret, som vi valde att gå med i när våra killar föddes. Det startade på 1960–talet och när man får tvillingar erbjuds man att registrera sig där. Idag är det svenska tvillingregistret det största i världen. Och genom då att man får enkäter och andra saker, vi fick stegräknare en period som killarna hade på sig, så samlas det in en massa data och sen görs studier i olika ämnen, bl.a. gällande t.ex. migrän, autism, allergier, ja olika medicinska frågeställningar. Om jag minns rätt så är ca 87 000 tvillingar registrerade idag. Och som Mattias sa så är det ju intressant med den eviga frågan om arv och miljö.
Leonora: Spännande! Det är ju intressant också att en av dina killar har migrän och inte den andra.
Malin: Ja, verkligen, de delar ändå DNA till 99,9%. Det är inte samma sak, men jag har migrän men inte min yngre syster. Hur ser det ut för dig och dina syskon?
Leonora: Jag har en bror och han får migränanfall ibland, kanske några gånger om året. Och han klarar sig bra med egenvård, som det heter. Så han har aldrig behövt söka sig till sjukvården för sin migrän, vilket vi ju är jätteglada över.
Malin: Det vore kul att få kontakt med fler män som har migrän. Hoppas att fler tycker det känns roligt att lära sig mer om sjukdomen. Det var väldigt kul att prata med Mattias igen, och att han hade så mycket input i ämnet som ju ändå känns ganska obelyst. Är det ett ord?
Leonora: Det kanske är det nu? Det kom ju en liten cliffhanger till nästa avsnitt också. Och där är ämnet anfallsbehandling. För hur tänker man egentligen? Vad gäller? Vi upplever att det finns många så kallade sanningar.
Malin: Jajamen, det fortsätter liksom med det roliga, kan man säga. Som vi nämnde i början så gör Leonora och jag Migränpodden helt ideellt. För att kunna göra det så har vi ett swishkonto och en Patreon. Skillnaden mellan dessa är att med Swish ger man en engångssumma och Patreon är som ett abonnemang där det dras en valfri summa från ens konto varje månad. Och det kan man förstås avsluta när man vill.
Leonora: Självklart. Donationerna använder vi till de digitala tjänster som vi behöver för att göra podden. För att hitta mer information om det och annat får ni gärna gå in på vår hemsida migränpodden.se, våra sociala medier eller Linkedin, där vi också finns.
Malin: Inget bidrag är för litet, allt uppskattas enormt. Vi är också så glada när ni skriver mail och DM med frågor och kommentarer. Vi gillar både hiss och diss!
Leonora: Så är det. Tusen tack för idag och vi hörs snart igen!