I avsnitt 31 fortsätter samtalet med professor Mattias Linde. Nu pratar vi om anfallsbehandling vid migrän. Vad betyder egentligen formuleringen ”ta medicin vid första tecken på migrän”? Och hur ser Mattias på riskerna när det gäller läkemedelsöveranvändningshuvudvärk? Vi diskuterar också på vilket sätt serotonin är en del av migränanfall och varför illamående är ett vanligt migränsymtom.
Musik: Sharing Silence med KORALL. Från albumet Psychedelic Sunblock.
FÖR DIG SOM FÖREDRAR ATT LÄSA KOMMER EN REDIGERAD UTSKRIFT AV SAMTALET HÄR, INKLUSIVE LÄNKAR TILL VISSA BEGREPP OCH ÄMNEN SOM NÄMNS I AVSNITTET.
Mattias Linde:
Jag hörde hela tiden oron för att man kanske hellre tar en dos för tidigt eller för ofta då, för säkerhets skull. Och då är det ju så orättvist att då straffar det sig. Så att jag har väl kanske inte något råd som funkar för alla, utan jag säger det här fyrkantiga att det är högst nio olika dagar i månaden. Och man får själv försöka hushålla med det då. Och sen inte klandra sig för mycket om det blir 12 dagar någon månad.
Leonora Mujkic:
Hej och hjärtligt välkomna till avsnitt 31 av Migränpodden. Vi som gör podden heter Malin Östblom och Leonora Mujkic. Vi är personer som själva lever med migrän och vi gör den här podden för att vi brinner för att sprida kunskap om migrän.
Malin Östblom:
Det är jag som är Malin och som vanligt så påminner vi om att i den här podden pratar vi om sjukdomen migrän och allting runt omkring. Men vi ger inga medicinska råd eller rekommendationer. Den rollen är det sjukvården som har. Däremot kan vi genom vårt samtal förhoppningsvis väcka tankar och idéer hos er som ni på olika sätt kan ta vidare.
Leonora Mujkic:
Så är det. Och det är jag som är Leonora. Och som många av er vet så producerar vi Migränpodden helt ideellt. Och därför är vi glada över att Teva Sverige har valt att annonsera hos oss. För det innebär att Malin och jag nu kan lägga lite resurser på att sprida Migränpodden till en större publik. Och på hemsidan Överlevnadsguiden för migrändrabbade har Teva samlat användbara resurser för ett bättre liv med migrän. Länk till överlevnadsguiden finns i avsnittsbeskrivningen.
Malin Östblom:
Och för tydlighets skull så vill vi betona att Teva inte har någon påverkan på ämnesval eller innehåll i migränpodden.
Leonora Mujkic
Precis. I dagens avsnitt så ska vi ta upp ganska många av era och våra funderingar om akutläkemedel. Det vill säga den medicin som man tar under ett migränanfall. Och precis som i förra avsnittet så är det Mattias Linde som ska hjälpa oss att försöka nysta i ganska komplexa frågor.
Malin Östblom:
Ja, och det här med akutläkemedel det är verkligen ett knepigt ämne. När ska man ta dem? Hur ska man ta dem? Och när ska man inte ta dem?
Leonora Mujkic:
Jag tänker att när man lever med en sjukdom så vill man ju ha klara besked om hur man kan göra för att må bättre och för att lindra sina symtom. Och som vi kommer att höra i samtalet med Mattias så är det ju inte alltid så enkelt när det handlar om migrän och akutläkemedel. Det här med att få just klara besked och förstå exakt hur allting hänger ihop.
Malin Östblom:
Ja, men så är det. Men även om det är komplext och mycket handlar om individuella skillnader så hoppas vi att samtalet kan ge er nya insikter, men kanske också leda till nya frågor.
Leonora Mujkic:
Ny kunskap leder ju ofta till nya frågor som du och jag upptäcker ofta här i den här podden. Och som ni vet, som vi hoppas att ni vet, så tycker vi att det är jättekul när ni hör av er till oss med frågor och funderingar. Och vi gör förstås vårt bästa för att få svar på dem när vi pratar med experter. Malin, har du något du vill ta upp innan vi lyssnar på samtalet med Mattias Linde?
Malin Östblom:
Ja, men det kanske är det här med att vi ju faktiskt brukar inleda alla våra avsnitt med att säga att vi inte ger medicinska råd eller rekommendationer. Och så gör vi nu ett helt avsnitt om akutläkemedel.
Leonora Mujkic:
Ja, ja.
Malin Östblom:
Men vår tanke är ju att när vi pratar med till exempel forskare som Mattias. Han är ju också kliniskt aktiv och träffar massa patienter. Men då är ju det för att lära oss om just det som han är expert på. Eller hur?
Leonora Mujkic:
Så är det ju. Men du, då lyssnar vi på samtalet med professor Mattias Linde. Och så kan vi ta lite reflektioner efteråt, du och jag.
Start på intervju med Mattias Linde
Malin Östblom:
Ja, det finns ju mycket kunskap. Och vi tänker att det kanske finns ny kunskap kring anfallsbehandling sen vi pratades vid förra gången. Bland annat så pratas det om att det är viktigt att ta anfallskuperande medicin. Och det är ju då det som tas för att häva ett anfall. Och att det ska tas så tidigt i anfallet som möjligt. Stämmer det? Och varför är det så viktigt?
Mattias Linde:
Precis. Som vanligt så är det inte så enkelt att svara ja eller nej på den frågan, men det finns så många skikt i den. Men i stora drag så stämmer det. Och man kan ju säga att ju förr du behandlar ett anfall desto kortare blir det också, så det är liksom, ingen vill ju vänta i onödan. Men, om man börjar att nysta upp problemet då så är det så här att det har att göra med, det beror mycket på hur medicinen tas. Men svenskar föredrar ju tablett framför nässpray, spruta och stolpiller. Så tablett är det absolut vanligaste då, eller möjligen en munlöslig tablett då. Och då så står det ju på många utav de till exempel triptanerna i FASS att det ska tas vid första tecknet på migrän. Jag vet inte om det var exakt rätt ord, men det är andemeningen i det hela. Och det stämmer inte riktigt för att första tecknet på migrän kan ju vara den premonitoriska fasen. Eller prodromen som det heter ibland. Och det vet vi, 60–80% av svenskar känner att ett anfall är på gång. Och det kan ju vara, det vet ju ni väl så bra som jag, det kan vara trötthet, irritabilitet, det är ett sötsug eller någonting, då ska man inte ta triptanen för att då peakar det för tidigt i blodet.
Mattias Linde:
Alltså då får man maximal koncentration uppe i hjärnan innan det kan hjälpa. För det kan inte hjälpa mot de symtomen. Utan de är ju relativt skräddarsydda för att dämpa migränhuvudvärken, och ljud- och ljusöverkänslighet och illamående. Så vid första tecknet till det då, det är då man ska ta läkemedlet.
Leonora Mujkic:
Smärta och illamående då?
Mattias Linde:
Ja, men givetvis så kan man komplicera det också då för att då finns det ju var femte person som har en aura.
Leonora Mujkic:
Just det.
Mattias Linde:
Och den hamnar ju oftare tidigt i anfallet än sent i alla fall. Det är inte så som det står i läroböcker att det alltid är innan huvudvärken utan det brukar faktiskt överlappa med huvudvärken när man kanske upplever huvudvärken som spänningstyp då. Att det är en mild huvudvärk. Då har man oftast sin aura också. Och då är det helt okej och kanske rent av att föredra att man tar eventuella värktabletter. Många använder ju faktiskt till och med Alvedon eller Panodil, alltså paracetamol. Det är inga hinder att ta det då. Det kanske som sagt rent av är bra. Men däremot så bör man inte ta triptaner då under auran.
Leonora Mujkic:
Nej, okej.
Malin Östblom:
Och vad beror det på då?
Mattias Linde:
Det är flera saker. Dels är det så här att det funkar lite sämre. Det har man sett i studier. Igen kanske för att man får en för tidig stegring i blodet och sen så börjar det sjunka när det hade behövts som mest. Man kan jämföra med nu på våren när man tar kanske ögondroppar mot klåda i ögonen. Tar man det jättetidigt på morgonen och sitter inne och käkar frukost till klockan 10 och så går man ut. Då kanske det var för tidig medicinering.
Leonora Mujkic:
Just det.
Mattias Linde:
Ja. Men så det är det ena då att det inte funkar lika bra. Och det andra är att det finns en teoretisk i alla fall fara i det hela. Därför att när man har auran som passerar över hjärnans yta. Då efterlämnar den lite nedsatt blodflöde. Det kallas för oligemi, nedsatt blodflöde. Och det är ingen fara. Det är inte så att man får någon hjärninfarkt av det. Men om man däremot då tar en triptan som drar ihop blodkärlen ytterligare, så är man rädd att det ska kunna leda till hjärninfarkt.
Leonora Mujkic:
Just det. Och nu är vi inte alarmister här och säger att det här är någonting som kommer hända, utan bara att det är bättre att inte …
Mattias Linde:
Och jag har massa patienter som inte visste det och de har reagerat, så att säga fel då i alla år utan att det har hänt någonting. Det kan ju vara tack vare att de har en tablett då för att den är så långsam så att det tar tid för den att rinna nerför matstrupen, magsäcken och sedan ut i tolvfingertarmen. Och då kommer vi till det som kanske om man vänder på steken då, varför föreslår man det här att ta det så tidigt? Jo men det, väntar man för länge så blir det för sent till slut. Det blir som en slussport i botten på magsäcken som hinner stängas. Och då blir tabletten låst där inne i magsäcken där den inte kan tas upp. För att magsäcken är som en läderpåse som inte släpper igenom någonting genom sina väggar. Då ligger bara medicinen där helt i onödan.
Malin Östblom:
Och det där med att man får det här illamåendet som du sa, att det blir som en sluss. Att tabletten inte. Vad beror det på att det blir så under migränanfallet? Det här med illamåendet.
Mattias Linde:
Precis, man har ju något som man kallar för kräkcentrum som sitter i hjärnstammen. Och nu har vi inte i det här avsnittet hunnit nämna ämnet serotonin än, men det är signalsubstans som är väldigt involverad i migrän. Alltså den har väldigt stor betydelse. Och i kräkcentrum så finns det serotonin 3-receptorer som också då påverkas av att man har ett pågående migränanfall. Så det är väl ett sätt att i alla fall ge någon typ av förklaring till varför illamåendet finns då under migränen. Men det i sin tur leder till en påverkan på det så kallade autonoma nervsystemet. Det är det icke-viljestyrda nervsystemet. Det är därför man kan se på de här illamående personerna att de kanske hulkar till exempel. Alltså att det börjar gå åt fel håll i mag-tarmkanalen. Det ska ju mata från munnen och neråt. Genom alla meter av tarm och så till slut ut i andra änden. Men vid migrän så kniper det igen som sagt den här slussen och sen så börjar det istället fundera på om det kanske ska backa upp istället och bli helt enkelt en kräkning av det.
Leonora Mujkic:
Just det.
Mattias Linde:
Så det är liksom det autonoma nervsystemet och då är man ofta väldigt blek också och det betyder att blodkärlen drar ihop sig i ansiktet och så vidare. Många har ju även just i andra änden av mag-tarmkanalen diarré också. Men det kan också vara förstoppning till exempel under den premonitoriska fasen.
Malin Östblom:
Just det.
Mattias Linde:
Så det är helt enkelt i olaga. Det är otroligt mycket som faktiskt händer.
Leonora Mujkic:
Skulle det vara skillnad om man, om man säger att man redan har börjat må illa, man kanske har missat att ta sin akutmedicin. Om man då först tar läkemedel mot illamående. Kan det göra skillnad? Eller kommer det också bara fastna i magen så att det inte spelar någon roll?
Mattias Linde:
Precis, jättebra fråga. Om inte jag säger fel nu då så tror jag det kan fastna i magen det också. Men att i alla fall så kan det vara värt att ta det till exempel under auran då. För det är i alla fall inte farligt. Att förbehandla sig med det. Och det finns olika, metoklopramid och ondansetron är de vanligaste substanserna. Så det tycker jag absolut är en bra idé.
Leonora Mujkic:
Jag fick ju efter tips från Malin faktiskt. Jag brukar kräkas upp illamåendetabletterna. Så det liksom händer ingenting. Då fick jag tips från Malin om att det fanns flytande form.
Malin Östblom:
Var det inte munsönderfallande?
Leonora Mujkic:
Nej, flytande.
Malin Östblom:
Gud vad smart jag är. Det kommer jag inte ihåg.
Leonora Mujkic:
Men problemet är att det var ingen skillnad ändå. Men nu har jag i alla fall testat mig igenom. Och det är ju en grej som man får göra med migrän. Det vet vi allihopa.
Mattias Linde:
Men det är väl det som är dilemmat då. Att det borde heller inte vara någon större skillnad. Eftersom även det då fastnar i magsäcken. Om det kniper åt ordentligt där nere. Och sen har man ju en slags ytterligare beredningsform som det heter. I det som vi tar genom munnen. Nämligen de här munlösliga då. Det nämnde ni just då. Många inom hjärtsjukvården så har man ju nitroglycerin som man lägger in under tungan. Det är ju för att det blir som att lägga in en snus att det går igenom slemhinnan och ut i blodet den vägen. Men inget av migränmedicinerna gör det så att därför tycker jag att det är lite falsk marknadsföring att de heter Rapidtab och Rapimelt. Det är inget Rapid alls med dem utan det borde heta Slowtab istället. Men det räcker att gå in i FASS faktiskt så ser man det. Det kallas för farmakokinetik, hur läkemedlen rör sig. Och det är lite långsammare ut i blodet när det heter någonting med Rapid.
Leonora Mujkic:
Just det, det är ju jättekul faktiskt.
Mattias Linde:
Eller hur?
Leonora Mujkic:
När man har täta och kraftiga migränanfall. Som många av oss ju har. Så är det ju lätt att uppleva att man har kraftig ångest inför nästa anfall. Och man är ju så himla rädd hela tiden. Som vi pratade om tidigare också när du var med senast, den här bördan som också är med i anfall. Och i det läget så kan det vara lätt att fastna i det här med att jag måste ta, vad det nu är för anfallsmedicin man har, så tidigt som möjligt för att förhindra utveckling av nästa anfall också. Eller vad man tycker känns som nu är nästa anfall på gång. Men frågan är om det är liksom anfallet och det kanske skulle kännas så här oavsett medicinering. Eller om det till stor del handlar om den här enorma ångesten som man har. Och om det kan vara så att man tar, mer av medicin som kanske inte ens hjälper, av ren rädsla. För att man har den här enorma rädslan inför nästa anfall. Hur råder du dina patienter att göra i sådana här situationer?
Mattias Linde:
Ja för det du beskriver är ju verkligen ett stort problem. Det är väldigt typiskt det du säger. Jag hör hela tiden oron för att man kanske hellre tar en dos för tidigt eller för ofta då, för säkerhets skull. Och då är det ju så orättvist att då straffar träffar det sig hos dem. Så att jag har väl kanske inte något råd som funkar för alla men utan jag säger det här fyrkantiga att det är högst nio olika dagar i månaden. Och man får själv försöka hushålla med det då. Och sen inte klandra sig för mycket om det blir 12 dagar någon månad. Men att hela tiden ha det som en målsättning att komma ner i det. Men man kanske gör ett undantag om det är något bröllop i familjen eller någonting sånt där. Tror jag är rimligt.
Leonora Mujkic:
Men inte kontinuerligt.
Mattias Linde:
Nej, exakt. Inte kontinuerligt. Om man ligger så högt, ja men då är det ju uppenbart för var och en, tycker jag, som jobbar med det i alla fall, att här är det ju förebyggande insatser som krävs. Man ska inte behöva ha det så att det känns lite med nio dagars akutläkemedel i månaden. Och det är ju lätt för mig att säga, för det kan ju vara jättesvårt såklart att göra någonting åt.
Leonora Mujkic:
Ja, och vi vet ju sedan tidigare, jag vet inte om du fortfarande gör det, men jag vet att du har ju tidigare, när du skrev ut recept, också skrivit max antal dagar som patienten får ta det här.
Mattias Linde:
Ja, men faktiskt, jag är medveten om att patienterna inte läser den texten alltid, men då vet jag i alla fall, det står på etiketten i, på asken i deras badrum. Och ibland så påminner jag, för de kan ibland säga så här, det har jag aldrig hört och så brukar jag säga då, vad heter det, så icke-anklagande som möjligt, fast jag har sagt det och det står på asken. Ja, just det, säger de då.
Leonora Mujkic:
Tänker du då att det är nio dagar vad gäller alla akutläkemedel? För vi vet ju att det står lite olika.
Mattias Linde:
Tillsammans.
Leonora Mujkic:
Ja, tillsammans självklart. För vi vet ju att det står lite olika siffror och antal dagar beroende på läkemedelsgrupp och sådär.
Mattias Linde:
Det har du helt rätt i. Det är helt sant och det är inte samma, utan det är en förenkling av verkligheten när jag säger nio dagar. I själva verket är det så här att det är högst nio dagar i månaden för triptaner och narkotikaklassade smärtstillande läkemedel och kombinationsläkemedel. Det är inte så vanligt i Sverige, men vi har ju Treo till exempel. Medans om det bara är en enda substans, så då är det paracetamol som är det vanligaste i Sverige. På andra plats ibuprofen. Då är det faktiskt okej oss emellan, vi som lyssnar på podcasten och vi tre här, att då är det faktiskt 14 dagar i månaden som gäller.
Leonora Mujkic:
Och då är det inte, vill vi poängtera, det är ju inte nio plus 14.
Mattias Linde:
Nej just det, det var bra att du sa. Utan det är ju totalt sett med någonting då, högst 14 dagar i månaden. Men vi har inte velat gå ut med det riktigt för att då sprider sig den siffran 14 och så vidare. Det är också därför jag säger högst nio istället för under 10, för då tror folk att det är 10 som är okej.
Leonora Mujkic:
Tror du det är bättre att vi inte har med det här eller?
Mattias Linde:
Ja, jag vet inte. Jag lyssnade på en väldigt smart kille häromdagen i det här programmet om AI med Anders Hansen.
Mattias Linde:
Det är han som har skrivit den här boken Sapiens och sånt där. Och han sa det att folk säger hela tiden att information är av godo, men det är inte alltid det, utan det handlar om vilken information.
Mattias Linde:
En självklarhet egentligen, men så att.
Malin Östblom:
Det stämmer ju.
Mattias Linde:
Gör som ni vill. Jag har ingenting emot om ni behåller det faktiskt. På något sätt kanske man ändå kunde tycka att de som lyssnar här borde förtjäna att få höra den fulla sanningen.
Leonora Mujkic:
Ja.
Malin Östblom:
Det som jag tycker blir ändå signifikant på något sätt, det är ju den här ilskan som kan uppstå när personer får höra det här då om nio till 14 dagar, om vi säger så då. Att det kan väcka väldigt mycket känslor. Och jag tänker att det kan man ju bemöta på olika sätt. Man kan ju bli liksom konfrontativ, eller lyssna och bemöta det med ganska mycket omsorg och empati. Och det är ju lätt för oss att känna oss in i det där. Men, och jag tycker också att du har en approach till det. Som är att, det du sa nu, att ja så ska man ju inte behöva ha det. Och jag tänker att om man lyssnar på det här och hör det här med de här dagarna. Så kan vi väl ändå uppmuntra till att om man behöver ta akutläkemedel så ofta. Att man verkligen söker hjälp och efterfrågar förebyggande behandling. För det vet jag att vi pratade om sist också att du sa det att det är mycket lättare för människor att ta akutläkemedel än förebyggande medicin. Att det ifrågasätts mer.
Mattias Linde:
Ja men precis. Det är som att det påminner om sjukdomen också. De känner sig sjukare ifall de behöver komma ihåg att ta någonting en, kanske två gånger om dagen. Och det kan ju förresten vara en fördel med de här nya specialiserade preparaten att det kanske istället handlar om en spruta varje månad eller ett dropp var tredje månad.
Malin Östblom:
Eller 31 punkter i ansiktet.
Mattias Linde:
Ja, 31 punkter var tredje månad liksom. Javisst. Men det är intressant fenomen det där och det som du började med att säga där också Malin. Det är liksom att det kan kännas kanske nästan lite hotfullt då när den förskrivande läkaren börjar knota. Liksom att inte vilja då tillhandahålla det här. Det är jättesvårt läge för en patient som är i ett enormt beroendeförhållande då ju. Och inte själv kan få tag i preparat med mindre än att de betalar hur mycket som helst för kanske en tvåpack nässpray då. Kostar som en biobiljett liksom. Och det räcker för en dag liksom. Så att jag tycker nog kanske att jag har rört mig från hur ni uttryckte det, konfrontativ till deltagande. Jag brukar också beskriva det som att vi sitter i samma båt. Jag vill bara se att du får mindre huvudvärk.
Malin Östblom:
Eller hur?
Mattias Linde:
Ja. Och där är det väldigt behagligt att det har kommit studier nu som visar att förebyggande läkemedel funkar trots överanvändningen. Så man behöver inte göra först avgiftning, sedan förebyggande.
Malin Östblom:
Det är ju fantastiskt.
Leonora Mujkic:
Ja, det är det.
Malin Östblom:
Så hade jag velat att det var när jag fick avgifta mig någon gång.
Mattias Linde:
Jag med.
Malin Östblom:
När det var för länge sedan. Usch, hemskt.
Mattias Linde:
Vi skrev en artikel i Läkartidningen 2001, det är ju jättelänge sedan, som beskrev just hur en avgiftning skulle gå till och det var då man trodde det var två veckor som gällde. Och då var vi tydliga med det, att folk blir jättedåliga. De kan behöva läggas in, de kan behöva dropp och så vidare, och så vidare. Det har vi inte möjlighet till idag. Dessutom är det två månader avgiftning som gäller nu för tiden. Och då tycker jag snarare att man hamnar på, vad menar vi ens då med en avgiftning? Ja, men för mig är det att inte överanvända preparaten som är tillräckligt.
Malin Östblom:
Det handlar inte om att inte använda dem alls i fortsättningen, utan det handlar om att komma ner i frekvens.
Mattias Linde:
Vi har ju nämnt nu då stora preparatgrupper. Vi har pratat om smärtstillande läkemedel. Jag nämnde som ni kanske hörde det här opioider och med det menar man ju då, ja men kodein är det vanligaste. Narkotikaklassade potentiellt vanebildande substanser. Och då kanske man ändå för fullständighetens skull då skulle kunna se det att efter sedan förra gången vi spelade in ett avsnitt som berörde de här sakerna så har det kommit en ny typ av akutmedicin också. Jag tror ni kanske skulle komma till det men.
Leonora Mujkic:
Ja, kör.
Mattias Linde:
För att kunna ta en medicin i tablettform så får inte molekylen vara jättestor, så som det är med de här antikropparna som man ger. De förstörs av magsyran ifall vi äter dem. Och därför måste då de här antikropparna injiceras istället, det är bakgrunden, eller ges som ett dropp. Detsamma med botox. Men däremot så har man nu lyckats utveckla antagonister, det betyder ju då blockerare kan man säga, mot den här onda molekylen CGRP då. De är små och de kallas för gepanter. Och nu finns det sedan ett år, drygt år ska jag väl säga då, på den svenska marknaden två sådana gepanter. Den ena är då förmånsberättigad för förebyggande av migrän och den andra ingår i läkemedelsförmånen för akut behandling. Och det var den senare där som jag tänkte vi kan nämna det för fullständighetens skull, faktiskt. Och där är det en sån liten lustig knorr då, att den gör nog inte så mycket om man överanvänder.
Leonora Mujkic:
Nej, jag tänkte precis fråga det, för hittills har man inte sett va, att det finns risk för läkemedelsöveranvändning.
Mattias Linde:
Utan då blir det mer ett politiskt problem, att liksom då ingår den inte i högkostnadsskyddet längre. Så att även där så säger vi då max nio dagar i månaden på den. För annars så missbrukar man vad vi får lov till i sjukvården.
Leonora Mujkic:
Just det.
Malin Östblom:
Så det är en annan form av, inte missbruk, men bruk.
Leonora Mujkic:
Men än så länge så ser man inte att det skulle finnas någon typ av risker med det.
Malin Östblom:
Men du, vi pratade om läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. Men finns det någon risk med underanvändning av anfallsmedicin? Om vi låter anfallen löpa fritt, vad händer då?
Mattias Linde:
Ja, men det är en jättebra fråga. Och då tänker jag att man kan ju bara nämna då det självklara som ju ni vet bättre än många andra, nämligen att då får man ju ha ett anfall då. Det är ett oerhört lidande. Jag minns första gången jag stötte på en patient som inte ville ta sin akuta medicin, han var en väldigt högpresterande ung man. Han läste juridik, minns jag. Och han ville härda sig, som han uttryckte det då. Så att anfallet skulle på något sätt, han skulle vänja sig helt enkelt. Men tyvärr funkar det inte så med migrän, utan det blir ju nästan tvärtom, att man blir känsligare och känsligare då. Kanske kan man likna det vid att ha många panikångestattacker eller någonting. Det blir bara värre och värre liksom. Man måste försöka få stopp på det istället varje gång. Så att det inte blir ett sånt hot som ligger och mullrar där i bakgrunden.
Leonora Mujkic:
Just det, men kan det vara så att man, vi säger att man tycker att det blir för mycket biverkningar, att det är därför man inte tar läkemedlet eller och kanske inte vet om att det finns andra alternativ eller. Jag tänker också, om det är så att det inte hjälper?
Mattias Linde:
Ja, ja men verkligen.
Leonora Mujkic:
Finns det någon poäng?
Mattias Linde:
Det är den vanligaste förklaringen att det inte hjälper eller att man inte tål det. Då är det ju kanske naturligt att avstå från det. Framförallt om det inte hjälper, då finns det ju verkligen ingen vits med att ta det heller. Och det är ju också en kostnad förknippad med det. Men det är då jag som läkare känner mig skyldig att liksom, eller det är mitt jobb helt enkelt att gå vidare då, försöka hitta någonting. Och jag hade en patient igår som hade provat 13 olika akutläkemedel och då var jag tvungen att liksom säga som det var, att nu är det tyvärr utfiskade vatten här. Ta det som var minst dåligt om du vill eller så tar du inte ens det. Och så får vi jobba vidare med förebyggande insatser istället. Det är det stora paradigmskiftet, tycker jag, inom migränvården som har varit de senaste 30 åren. Vi tror inte att hela lösningen längre ligger i akut behandling för många med migrän. Den fjärdedel som jag brukar prata om som har den, som har de flesta anfallen i Sverige, det är de som har högfrekvent eller kronisk migrän.
Leonora Mujkic:
Just det.
Mattias Linde:
De kan absolut ha akutmedicinering som ett redskap men det är långt ifrån tillräckligt för att lösa det hela. Men däremot medelsvensson som har migrän har ju ett anfall i månaden. Och då är det kanske bara akutbehandling som gäller för dem. För de märker knappt skillnaden om de börjar förebygga det liksom. De vill inte ta medicin varje dag och så kanske det går ner från 12 anfall till åtta om året. Priset är att de har fått ta medicin varje dag som kanske gör att de går upp i vikt eller någonting. Och det är då jag tycker att man istället, det är därför vi rutinmässigt alltid föreslår annat än läkemedel till dem i förebyggande syfte. Och då har ju ni säkert förstått väldigt väl att då är det konditionsträning som jag föreslår till dem. Därför att de kan träna då. Men det kan ju inte människor med kronisk migrän på samma sätt.
Malin Östblom:
Nej, men det är ju tydligt att det är det du föreslår. Absolut. Nej, men det verkar ju vara det som har bäst evidens.
Leonora Mujkic:
Absolut. I vårt förra avsnitt, eller de två senaste avsnitten, så intervjuade vi en otroligt bra psykolog. Som är forskare som jobbar med ACT. Och då pratade vi bland annat om det här med att försöka göra svåra saker. Som kanske är bättre för en i längden, även om det kan vara jobbigt. Då var det en lyssnare som hörde av sig och sa att hon hade börjat träna.
Mattias Linde:
Vad roligt.
Leonora Mujkic:
Så skrev hon så här, jag har tränat fyra gånger. Och det var liksom, jag vet inte, jag kände hela dagen bara att jag gick runt och fick ont i kinderna av att jag log så mycket över att hon hade tränat fyra gånger.
Mattias Linde:
Jag vet, och jag fick ont i kinderna när jag såg dig Leonora på Fråga doktorn. Att du tog din migränpromenad. Eller vad kallade du det för?
Leonora Mujkic:
Ja, jag har en migränstig.
Mattias Linde:
Eller jag kanske inte, jag satt ju inte och skrattade, det gjorde jag faktiskt inte.
Leonora Mujkic:
Nej, jag förstår vad du menar.
Mattias Linde:
Men jag tyckte det kändes jättebra, för det är liksom, då kämpade du ändå på något sätt så långt det går. Och det är väl det man alltid vill, men att så inte, inte gå över gränsen, då vet man ju inte alltid var gränsen går. Så får man justera.
Leonora Mujkic:
Och den är olika från gång till gång också. Det pratade vi också om där med psykologen. Det är svårt att veta, det jag gjorde idag, kommer det vara, kommer jag må likadant av det imorgon eller i övermorgon. Det går inte att kontrollera så mycket och det är väl det, en av de stora bördorna. Vad gäller migrän.
Mattias Linde:
Men det har också ett stort symbolvärde de här sakerna, att vara en tränande person, att ha löparskorna stående i farstun. Att gå till sportbutik och köpa liksom de grejerna om man nu inte redan har dem. Det är starten på någonting, tror jag många känner. Faktiskt. Väldigt många njuter ju av, början av något sånt. Jag har köpt ett gymkort eller vad det nu är då.
Leonora Mujkic:
Men det är väl också det då att i situation som våra, nu är ju Malin och jag, som sagt, vi vet ju att vi inte, vi tillhör ju inte den stora gruppen som har normal migrän så att säga, men just det här med att ta det utifrån sin egen situation, sina egna förutsättningar. Jag menar när jag tränar, jag har ju en motionscykel i sovrummet. Det är ju liksom, det är tyst, jag drar ner persiennerna och då är det svalt och någorlunda mörkt och jag får vara ifred. Det hade jag ju inte, tror jag, kunnat göra om jag hade varit på ett gym.
Mattias Linde:
Ja.
Leonora Mujkic:
Som jag faktiskt fick göra på Karolinskas gym. När en sjukgymnast eller fysioterapeut tog med mig dit. Jag kände, men det här funkar inte. Det är ju radio, det är 30 pers och det är massa maskiner. Så det är inte bara cyklingen, utan det är omgivningen också.
Mattias Linde:
Ja, men verkligen. För att hjälpa så många människor som möjligt, så kan man beskriva det som en korvfabrik där man producerar prinskorvar på löpande band så här. Och då måste man, om vi då tänker oss att det är patienter, vilket är väldigt vanvördigt egentligen, men jag tror ni förstår vad jag menar. Då vill man ju ha det så standardiserat som möjligt och då säger vi så här till alla som inte har kronisk mening, det är bra om du rör på dig. Men då kan det verkligen hamna väldigt fel på många människor, för det är inte de. På senare år har jag börjat fråga folk ibland, men vad vill du själv? Vad är du? Du har ju hört massa råd hit och dit. Det är även det här med dieter och sådär. Vad vill du själv? Men även det kan gå fel, för det gjorde det faktiskt för bara två veckor sedan. Då var det en kvinna som skrev till mig efteråt, efter vårt samtal på 1177, att hon tyckte det var respektlöst eller någonting sånt där. Att inte jag förstod att hon gör sitt yttersta. Men det hon gjorde var att försöka ställa upp för sina arbetskamrater, sina patienter, hon jobbade som undersköterska, för familjen och hit och dit.
Mattias Linde:
Hon var liksom som en vindflöjel mellan de här olika och det är ju det som också, det kanske psykologen pratade om i tidigare avsnitt.
Leonora Mujkic:
Det är just det, att det är så, det har ju både Malin och jag också fått den frågan när vi i det här med ACT, vad man vill själv. Man blir ju tokig. Men snälla du, jag vill ju inte sitta här, eller hur? Jag vill ju, men det är ju. Och jag hoppas att den patienten som du pratar med kommer, precis som vi har gjort. När det där väl landar i en på något vis. Att man förstår att det är man själv som måste välja väg. Och det kanske inte är den väg man skulle ha valt om man hade hundra alternativ. Men man kan försöka välja den bästa.
Mattias Linde:
Men det var lite som att riva av ett plåster. Det tror jag, för att vi faktiskt jämkade ihop oss rätt så bra sen via text på 1177. Jag erbjöd henne nämligen att prata med en annan doktor och då ville inte hon det. Så att liksom, ja, det är komplext och intressant.
Malin Östblom:
Men det blir ju svårt också om det är så att det enda man kan definiera är att jag vill inte ha ont längre. Alltså det kan ju vara väldigt lätt också att man fastnar i det. Jag vill inte ha så här ont i mitt huvud eller må så här dåligt. Och att ur det kunna säga. Ja men det är det här jag vill. För att om det hela tiden är vad jag inte vill. Men att kunna våga det här med. Som vi har pratat mycket om att ta ut en riktning. Det här är min värderade riktning. Jag vill kunna. Jag vet inte. Ta en promenad. En kväll. Jag vill kunna träffa mina vänner. En kväll i veckan. Eller jag vill kunna, och så vad det nu är. Men för att våga göra det så är det ju så många bitar som liksom ska sitta ihop. Kan du känna så? Men man försöker rensa bort. Och det är ju det som vi pratade mycket om med Linnea. Att ta de här jätte, jättesmå stegen. Att liksom bara en liten bit. Att gå ut, sätta en stol utanför ytterdörren. Där kan man sitta i tio minuter. Och så gå in igen. Och så göra det. Kanske varje eftermiddag.
Malin Östblom:
Och så efter en vecka senare, då har jag suttit där ute och jag trodde själv att jag aldrig mer nästan kunde gå utomhus. Och så bygga på de där små, små stegen. Och det tycker jag ändå har varit det storartade i det lilla.
Leonora Mujkic:
Vi hade en lyssnarfråga också Malin. Jag ser att du har fått dina lyssnarfrågor. Den här har inte jag läst faktiskt.
Malin Östblom:
Nej, jag petade in den precis när vi började. Ja, och det här var en person som. Hon hade fått till sig, och det var, jag visste inte hur jag skulle uttrycka mig, det var en kompis till henne som faktiskt hade hört det här från en neurolog, att det är en ökad sensitisering under de närmsta tre dagarna efter ett migränanfall. Och att det på något sätt skulle leda till en ökad risk att utveckla ett nytt anfall under de dagarna. Och då är frågan om det stämmer. Och för henne då så har det varit bra att minimera till exempel fysisk aktivitet under de dagarna. Så hon har gått från att till exempel träna under de dagarna till att max röra sig och sätta på en, om det var tvätt eller diskmaskin, under de dagarna. Och då har det lett till minskade återfall. Så jag tolkar att hennes fråga var, finns det en sån här ökad sensitisering? Under de här närmsta tre dagarna efter. Jag har också hört att man pratar om att det finns en. Alltså det är ju ett ökat behov av vila antar jag. Men en del pratar ju om att det är inflammation i kärlen under de här närmsta.
Mattias Linde:
Ja just det. Jättebra fråga. För de som kanske inte har full koll på det så. Med sensitisering så menar det ju en slags överkänslighet i nervsystemet. Och det är ju kanske egentligen i centrum av vad som är migrän. Och det vi brukar använda oss av när vi definierar migrän är ju till exempel ljus- eller ljudöverkänslighet, så det ingår till och med i kriterierna för migrän. Men i praktiken är det även luktöverkänslighet, känslighet för beröring som har det fina namnet allodyni. Och känslighet för att röra på oss. Och då är det så att det brukar ofta uppträda redan innan huvudvärksfasen, som är det som många kallar för anfallet. Men egentligen har anfallet startat redan i och med sensitiseringen som kanske är ett dygn eller så, 12 timmar innan huvudvärken. Så då börjar det. Och det ställer ju till det när folk ska berätta om vad som utlöser deras migrän, för då säger de kanske starka lukter till exempel. Då är det nog ofta egentligen tyvärr igång. Och så kommer man ut till själva frågan då att efter att huvudvärken har avklingat, då har inte sensitiseringen avklingat, utan den finns kvar där.
Mattias Linde:
Det här med 72 timmar eller tre dygn då, det är en förenkling, för så tydligt är det inte, utan det varierar från person till person. Men att det finns kvar efter huvudvärksfasen stämmer absolut. Men om det i sin tur skulle leda till ökad huvudvärk, det vete katten egentligen för att, jag tror snarare det är så här att huvudvärken ligger där och pyr fortfarande. Så många kan ju vittna om det. Och det kanske ni också känner igen att när huvudvärken har avklingat, om man då skulle få för sig att skaka på huvudet, så gör det i alla fall ont.
Leonora Mujkic:
Det gör ont nästan bara du säger de orden.
Mattias Linde:
Ja, så det är liksom bara det att det har hamnat under detekterbarhetsnivå. Det är så jag förresten tolkar det att många mäns migrän är. Att den finns nog där i kanske nästan lika stor utsträckning som hos kvinnor. Men man känner den inte då. Och att det också är det som händer med gamla personer som har haft mycket migrän i sitt liv. De har fortfarande samma utlösande faktorer men eftersom sinnena trubbas av och de hör inte vad barnbarnen ropar och de ser inte lika skarpt så känner de inte heller smärtan lika mycket. Den ligger liksom under ytan och jag tror det är det som den här kvinnan har nu börjat leva efter. Hon behöver ta hand om sig lite extra där liksom och det kanske inte är den bästa dagen att springa då. Men jag tror inte det utlöser ett helt nytt anfall. I så fall så skulle jag vilja påstå att det är mer för att hon har en låg tröskel för migrän just den veckan liksom. Kanske är det menstruation eller så.
Malin Östblom:
Ja och kanske att det ändå ligger där, latent och dyker upp igen på något vis.
Leonora Mujkic:
För annars så skulle det kunna leda till rädsla, alltså väldigt mycket rädsla om man då.
Mattias Linde:
Man ska inte ha för mycket sådana tumregler tror jag, utan mer att man ska känna efter tror jag snarare. Att unna sig, att känner man sig inte riktigt fit for fight än så ska man förstå det, att det är nog för att det i det här fallet är inte helt över än. Humörmässigt och sådär, många som berättar det också. Sen så finns det ju också undantag då, de som blir nästan euforiska och hyperaktiva efteråt.
Leonora Mujkic:
Eller olika från gång till gång.
Mattias Linde:
Men jag tror att det som kanske gjorde att den neurologen tänkte att det var lite fascinerande och berättade det för en patient, det är att vissa andra sjukdomar är det precis tvärtom nämligen. Nu ska vi se om jag kommer på något exempel, men det finns inom kardiologin till exempel olika hjärtproblem där man får någon slags refraktärperiod efteråt. Och det är att när man har haft det som värst då är man skyddad ifrån det ett tag efteråt. Då har liksom systemet fått ur sig det hela. Och så är det ju inte med migrän, utan i så fall eventuellt tvärtom då. Ja. Jag skulle inte vilja säga att man riskerar två dagar med svår migrän mer ifall man skulle börja träna för tidigt eller städa huset för tidigt eller så.
Leonora Mujkic:
Nej.
Malin Östblom:
Jag skulle nog snarare säga att man känner ju ganska väl om man provar. Om det var för tidigt. Och så kan man backa igen snarare kanske.
Mattias Linde:
Ja, faktiskt.
Leonora Mujkic:
Precis. Vi tänkte att vi tar och avrundar, och Mattias, tusen tack för att du ville vara med i Migränpodden igen. Vi har en sista fråga som vi brukar ställa till alla personer vi intervjuar. Och det är, vad skulle du vilja säga till någon som har det riktigt besvärligt med sin migrän just idag? Hur tar sig igenom just den här dagen eller just den här minuten som det kan handla om ibland?
Mattias Linde:
Ja, just det. Svår fråga, verkligen. Ändå så har jag ju stått inför den situationen ett antal tusen gånger. Först så tänkte jag att frågan skulle vara, vad säger du till någon som har migrän? Och då svarar jag ju reflexmässigt ladda ner Migränappen. Men, och den är gratis då. Det får ni klippa bort om ni vill.
Leonora Mujkic:
Nej, den är skitbra. Jag använder den varje dag.
Mattias Linde:
Men just när det pågår, jag tror bara, jag försöker väl trösta den personen och fråga liksom, har du någonting? Vad har du tagit? Finns det något mer du kan göra? Och uppenbarligen hjälper det inte om du redan har tagit det. Och därför borde du i samråd med en läkare då, se om det finns någonting bättre helt enkelt. Det var ett långt svar på frågan. Det är väl ungefär det, att verkligen se till att man har vänt på alla stenar. Så finns det ju alltid här då med att lägga en fuktig, kall handduk i pannan och bla, bla, bla. Ja, inte köpa första bästa grejen på nätet är inte rådet.
Leonora Mujkic:
Precis.
Malin Östblom:
Mycket bra.
Leonora Mujkic:
Ja, men det är ju verkligen så. Och numera finns det ju många stenar att vända på. Många fler stenar än det fanns.
Mattias Linde:
Det gör det. Jag har provat allt, står det i många egenremisser till mig. Och så nämner de kanske 75% alternativmedicin. Här kan jag väl säga att det har vi faktiskt planer nu på att göra studier på olika kostregimer. För det är en sådan här vanlig fråga. Finns det något speciellt man ska undvika? Någonting man ska lägga till?
Leonora Mujkic:
Gud vad spännande.
Mattias Linde:
Ja, det tycker vi också. För vi blir svaret skyldiga. Vi vet inte vad vi ska säga riktigt.
Malin Östblom:
Men vi får ju ganska ofta frågor just om ifall det finns någon. Alltså dels det här käbblet om dieter. Men ibland, då och då, får vi faktiskt seriösa frågor. Om det finns någon dietist som forskar på migrän och kost.
Leonora Mujkic:
Vi vet ingen.
Malin Östblom:
Då och då får vi ju faktiskt, men vi hittar ju ingen. Det var till och med en dietist som skrev och frågade.
Mattias Linde:
Eller hur? Och det var lite som när vår arbetsterapeut Berit skulle börja med det här, vad finns det i litteraturen? Jag sa det får vi googla, hon hittade ingenting. Och heller ingen annan arbetsterapeut att fråga på Danish Headache Center eller i Uppsala eller någonting då. Men när det gäller dieter så lyckades jag liksom, det var som att hitta en guldklimp i Kanada liksom att det var på en kongress och så var det en kvinna där som hade publicerat 300 vetenskapliga artiklar. Hon hade forskat på olika håll i världen och nu var hon i Danmark. Och då frågade jag henne, borde inte vi kunna hitta på någonting tillsammans? Och då har vi sökt medel för det nu då.
Leonora Mujkic:
Vi följer gärna det här, superspännande. Vi är så himla glada verkligen att du ville vara med, för vi får så många bra uppslag och det är så kul att prata med dig.
Mattias Linde:
Ja, jätteskoj verkligen.
Slut på intervju med Mattias Linde
Leonora Mujkic:
Ja, vad säger du om samtalet med Mattias? Nu var det ju ganska länge sedan vi spelade in det.
Malin Östblom:
Ja, jag fick ju lyssna om.
Leonora Mujkic:
Jag med.
Malin Östblom:
Och jag gillar, visst kan man gilla sin egen podd va?
Leonora Mujkic:
Jag tror man bör gilla sin egen podd. Annars vet jag inte varför man gör den.
Malin Östblom:
Nej, sant. Bra, det ska jag ta till mig. Men jag gillar att vi ställer de här frågorna som vi gör. Och att Mattias svarar så bra. Det är jätteviktigt det här om illamåendet. Och vad händer under ett migränanfall? Och vad är serotoninets del i det hela? Alltså den här komplexiteten. Jag tycker ju att alla skulle lyssna på det här. Det är väldigt allmänbildande. Och det är ju också väldigt mycket som liksom har reviderats sedan jag fick migrän. Det är ju 40 år sedan.
Leonora Mujkic:
Ja, och jag med. Och det är inte lika länge sedan riktigt. Så jag håller med. Och vi har ju pratat om det tidigare, du och jag, att vi uppskattar ju också att Mattias faktiskt dagarna innan vår intervju hade tagit reda på det senaste i frågor där han kände att här kanske det finns någonting särskilt. Det kanske finns någon studie jag inte har läst än. Det uppskattar jag väldigt mycket. Det är ju lätt för alla människor att falla tillbaka i. Det man tycker sig veta om saker och ting. Så vi uppskattar ju båda två att när personer vi bjuder in kommer och verkligen har kollat upp det senaste. Men i övrigt så, jag uppskattar ju numera något som jag inte uppskattade för ett antal år sedan. Och det är att Mattias säger att det här, jag sa inte det ordagrant, men just det här är inte svartvitt, det är komplext som du sa förut. För de första åren med kronisk migrän, jag har ju haft kronisk migrän utan uppehåll i tolv år nu. Så ville jag verkligen ha svar. Alltså konkreta svar om vad jag ska göra och vad jag inte ska göra. Vad migrän är och vad det inte är.
Leonora Mujkic:
Kommer jag att utveckla läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. Om jag tar, säg två tabletter för mycket under en enda månad. Eller okej, man ska ta sin medicin tidigt i anfallet. Men hur tidigt? Som du hör så var det ju väldigt mycket ångest inblandat i det hela. Som det ju ofta är. Eller blir när man har täta anfall och försöker klara vardagen bäst man kan. Jag tog för hårt på allt som jag uppfattade som regler, helt enkelt. För att hantera det här som egentligen inte gick att förutsäga. Förutse, heter det kanske.
Malin Östblom:
Ja, men det kan nog vara både förutse och förutsäga. Båda två som är inblandade. Och någonstans vill man väl gärna ha regler. Och kanske också garantier för vad som ska fungera. Alltså, man vill ju veta hur. Ja, men just. Man vill ju förutse hur det man gör ska fungera. Det är väl lite med garantier. Så det är ju inte konstigt. Jag tänker att jag har haft jättelånga sådana perioder också. När det verkligen varit så här att nu vill jag veta vad som är rätt och fel. Då är det ju det svartvita som du säger. Och då kanske vi båda har kommit till ett mer avslappnat nivå. I hur vi lever med sjukdomen nu. Något som jag känner att vi missade att fråga, eller det är bara något som slog mig, det är om läkemedelsöveranvändningshuvudvärk orsakad av triptaner, om det har ökat sedan de började säljas receptfritt på apoteket. Den frågan tänker jag, jag ska mejla och fråga honom det.
Leonora Mujkic:
Ja, det var ju en jättebra fråga. Det vore jätteintressant att få veta.
Malin Östblom:
Ja, för jag tror ju någonstans att de är delvis. Alltså har ju betytt jättemycket för många människor. Och att man kan göra jättemycket mer än vad man har kunnat tidigare och sådär. Det var ju en boom på 90-talet när de kom. Men jag tror samtidigt att de delvis har varit en bov kanske. På många sätt.
Leonora Mujkic:
Ja och då är ju frågan om det är de som är boven. Eller om det är bristen på information. Man får som patient eller konsument på alla sätt. Om hur man ska använda dem, men det har du ju rätt i. Du har ju skrivit här i manuset, på mig så står det inget, det står bara briljans personifierad. Jag ska säga någonting briljant, förstår jag det som.
Malin Östblom:
Det är nästa grej.
Leonora Mujkic:
Vet du vad, jag har ingenting.
Malin Östblom:
Du har inget?
Leonora Mujkic:
Nej, jag har inget. För att vi kan berätta för lyssnarna att vi hade ett kort möte alldeles nyss, sådant här videomöte. Så om jag hade briljans någonstans i hjärnan innan det, så har jag inte kvar någon.
Malin Östblom:
Nej, okej. Så det, ja.
Leonora Mujkic:
Det är om du vill att jag ska gå och lägga mig och sova en stund.
Malin Östblom:
Det är briljans.
Leonora Mujkic:
Och sen komma tillbaka.
Malin Östblom:
Men ska vi förklara det här? I våra skvalpdokument där vi skriver våra manus, så skriver vi ju fram och tillbaka. Och ibland skriver vi ju till varandra. Nu hade jag skrivit Leonora och så skrev jag. Att du skulle infoga någon mening där. Och då skrev jag inom citationstecken, briljans personifierad.
Leonora Mujkic:
Just det. Och då innebär det att jag ska säga något briljant. Men just idag hade jag inget.
Malin Östblom:
Nej. Och du behöver inte.
Leonora Mujkic:
Vet du vad? Jag hörde för ett tag sedan av en person som jag tycker är så klok. Hon sa att, för man har ju hört det här good enough, att det räcker. Men hon sa, good enough is perfect.
Malin Östblom:
För man brukar säga det som något lite nedvärderande ju.
Leonora Mujkic:
Exakt. Exakt.
Malin Östblom:
Och det är därför ingen tycker att det är roligt att höra. Jag tycker det är rätt hemskt.
Leonora Mujkic:
Ja, det är hemskt. Men good enough is perfect. Så bra.
Malin Östblom:
Om vi gör en övergång då till. Vi säger att jag skriver till Mattias och frågar om det där med triptanerna. Och så går vi över till att. Vi nämnde ju i början att vi gör den här podden helt ideellt. Du och jag. Och för att kunna göra det så har vi ett Swish-konto. Vi har en Patreon. Och skillnaden mellan är att med Swish ger man en engångssumma. Och Patreon då är mer som ett abonnemang, att man signar upp sig för att ge 20 kronor i månaden eller någonting. Då dras det från ens konto. Och det kan man avsluta när man vill. Och det är om man har lust att stötta oss.
Leonora Mujkic:
Så är det. Och donationerna använder vi till de digitala tjänster som vi behöver för att göra podden. Till exempel just nu det här programmet som vi spelar in i. Och där vi fixar ljudet så att ni ska tycka att det är någorlunda behagligt att lyssna på våra röster. Och för att hitta mer information om hur ni stöttar oss och annat. Får ni gärna gå in på vår hemsida migränpodden.se. Eller våra sociala medier [Facebook, Instagram]. Eller LinkedIn där vi också finns.
Malin Östblom:
Och nu är vi i mitten av juni. Och håller på att planera lite inför hösten. Det kommer kanske bli lite sommaruppehåll. Men vi fortsätter finnas lite på sociala medier. Och skriv hemskt gärna till oss.
Leonora Mujkic:
Ja.
Malin Östblom:
Det tycker vi är jättekul.
Leonora Mujkic:
Det tycker vi är superroligt.
Malin Östblom:
Briljans just nu kan vara att du går och lägger dig.
Leonora Mujkic:
Tack.
Malin Östblom:
Briljans här skulle kunna vara att jag åker och äter glass med mina barn, vi får se. Som har första dagen på skollovet. Eller sommarlovet heter det nog.
Leonora Mujkic:
Sommarlovet heter det nog ja. Men tusen tack för idag. Jag tror, jag är inte säker, men jag tror ändå att det är lite mer alert i själva samtalet med Mattias. Jag hoppas på det än vad det här eftersnacket var. Men ni vet ju hur vi mår.
Malin Östblom:
Jag tycker det här var bra. Jag tycker att det här är perfekt.
Leonora Mujkic:
Good enough is perfect.
Malin Östblom:
Och briljant.
Leonora Mujkic:
Nu lägger jag på.
Malin Östblom:
Tack för idag allihop!
Leonora Mujkic:
Hej då!