I avsnitt 40 av Migränpodden fortsätter samtalet med Helena Strevens, docent i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus. Vi fördjupar oss i hur migrän kan påverkas av hormonförändringarna före och under klimakteriet och Helena svarar på lyssnarfrågor om olika behandlingsmöjligheter.
Musik: Sharing Silence med KORALL. Från albumet Psychedelic Sunblock.
FÖR DIG SOM FÖREDRAR ATT LÄSA KOMMER EN REDIGERAD UTSKRIFT AV SAMTALET HÄR, INKLUSIVE LÄNKAR TILL VISSA BEGREPP OCH ÄMNEN SOM NÄMNS I AVSNITTET.
Helena Strevens – 0:00
Man ska inte vifta bort patienter med den, ”Nu blir det säkert bättre, du är postmenopausal”. För det är ju att lämna de kvinnorna i sticket, det behöver verkligen inte vara så. Jag tycker väl att man gott kan ge ett hopp och säga att det finns en chans, det finns kvinnor som tycker att det blir mycket bättre. Men det är inte allom givet, det är inte så att det alltid är så, nej.
Leonora Mujkic – 0:49
Hej och hjärtligt välkomna till avsnitt fyrtio av Migränpodden. Vi som gör podden heter Malin Östblom och Leonora Mujkic. Vi är personer som själva lever med migrän och vi gör den här podden för att vi brinner för att sprida kunskap om migrän.
Malin Östblom – 1:05
Det är jag som är Malin och som vanligt påminner vi om att i den här podden pratar vi om sjukdomen migrän och allting runt omkring. Men vi ger ju inga medicinska råd eller rekommendationer. Den rollen är det sjukvården som har. Däremot så kan vi genom våra samtal, förhoppningsvis i alla fall, väcka tankar och idéer hos er som ni på olika sätt kan ta vidare.
Leonora Mujkic – 1:28
Precis, och det är jag som är Leonora. Malin och jag är glada över att Teva Sverige, Lundbeck Sverige och Pfizer Sverige har valt att annonsera hos oss. På migränpodden.se finns länkar till Tevas patientsida Överlevnadsguide för migrändrabbade, Lundbecks patientsida Allt om migrän och Pfizers patientsida Migränmönstret. Tre källor till kunskap och verktyg för oss som lever med migrän.
Malin Östblom – 1:54
Ja, och länkar till alla tre finns också i vår avsnittsinfo där du lyssnar på poddar. Det tog mig ett tag att förstå vad det betydde, men det är lite text. Och för tydlighets skull så vill vi betona att varken Teva, Lundbeck eller Pfizer har någon påverkan på ämnesval eller innehåll i Migränpodden.
Leonora Mujkic – 2:14
Nej, så är det. Du och jag är allsmäktiga.
Malin Östblom – 2:16
Ja, underbart.
Leonora Mujkic – 2:19
Med såklart massa input från våra lyssnare.
Malin Östblom – 2:21
Ja.
Leonora Mujkic – 2:21
Hur är det med dig, Malin? För vi passar ju på att spela in det här avsnittet idag. Innan du ska opereras för diskbråck imorgon.
Malin Östblom – 2:30
Ja, precis. Alltså, det hade jag nästan glömt. Nej, det stämmer inte alls. Det är nästan bara det jag tänker på just nu. Bara det jag pratar om. Det är lite så att känslorna svallar. Och det är lite sådär att smärtan och domningar och annat går ju liksom upp och ner. Det är lite knepigt. Nästan lite kanske som migrän. Så det är liksom inte konstant. Det går inte att säga så här att det brinner i underbenet konstant. Vilket gör att det också blir lite så här nej, men nu har det ju gått över.
Leonora Mujkic – 3:02
Just det. Jag behöver inte opereras.
Malin Östblom – 3:04
Nej, vad skönt. Och så kom det tillbaka. Nu är det mest skönt att få det gjort. Riva plåstret. Det är ingen idé att hålla på. Men jag undrar ju lite, hur jag kommer må efteråt. Men jag brukar tänka att om någon hade erbjudit någon av oss en operation att bli av med migränen. Så även om det var liksom tio procents chans att bli av med migränen. Då tror jag att jag hade tagit den.
Leonora Mujkic – 3:31
Ja, det tror jag med om det vore så att det fanns liksom. Att man visste att det här var någon erkänd, vad ska man säga, behandling eller så.
Malin Östblom – 3:37
Ja, evidensbaserad.
Leonora Mujkic – 3:37
Ja, precis. Så tror jag det också, absolut. Nu avviker jag från ämnet här men. Som du vet Malin så fick jag en, nu vet jag inte ens vad det heter, en sån här sabreringskniv, sabel, bland annat i födelsedagspresent och en champagneflaska av en kompis.
Malin Östblom – 3:56
Ja, grattis i efterskott igen.
Leonora Mujkic – 3:57
Ja, tack. I helgen och när jag öppnade den här jättekonstiga presenten, som vi skrattade väldigt mycket, då tittade ju du och jag på varandra båda två och bara, ”Ser du vad den här spetsiga kniven duger riktigt bra till?”.
Malin Östblom – 4:09
Ja, tänkte så direkt.
Leonora Mujkic – 4:11
Ja, det var det första, vi kollade på varandra och bara, ja, och bara skära ut ögat och en bit av kinden. Och det var så självklart att det var det, när liksom, man skär ut ögat och en bit av kinden när man har ett migränanfall. Och när jag berättade det här för min man så sa han så här, ”Tänker alla som har migrän sådär? Att man har så ont så det verkar skönt att skära i ansiktet”. Och jag bara, ”Ja du det har jag faktiskt ingen aning om”. Men vi behövde ju inte ens ord, vi bara tittade på varandra och båda förstod vad man skulle vilja göra med det här.
Malin Östblom – 4:38
Och det är därför det känns så självklart med de här medeltidsteckningarna, där de står och liksom gör olika åderlåtningar och sånt. Det känns så på något sätt självklart. Eller Lars Edvinsson pratar om de här keramiksköldpaddorna som låg på något sätt på huvudet.
Leonora Mujkic – 4:58
Ja, just det.
Malin Östblom – 4:59
Och det var också så här, ja, utifrån den tidens kunskap.
Leonora Mujkic – 5:03
Ja, varför inte? Och apropå det så ska vi prata, eller i intervjun vi ska höra idag, jag tror det är den här delen va? Så pratar vi om hysterektomi. För det är ju en sån grej också, man kan få för sig, som även vi har tänkt på, men vi har förstått att det här inte ska göras för att det inte spelar någon roll för migränen. Just att skära bort en del av kroppen är det ju faktiskt. Ungefär som att skära bort ögat. Så desperat kan man bli.
Malin Östblom – 5:29
Ja, det om det. Hur är det med dig?
Leonora Mujkic – 5:32
Jo, men jag mår ju bra i detta nu. Och du vet ju att så fort jag inte har ett migränanfall så känner jag att jag äger världen.
Malin Östblom – 5:41
Med rätta skulle jag vilja säga.
Leonora Mujkic – 5:43
Ja, allt är toppen. Jag har det bara alldeles underbart. Det är kul att se dig och sen tycker jag att det ska bli så himla kul att släppa det här avsnittet också. För det är ju så otroligt många som har lyssnat på första delen [avsnitt 39] av vårt samtal med Helena Strevens. Och det känns jättekul förstås.
Malin Östblom – 5:59
Det är galet mycket. Om du pratar lite så ska jag titta på, för sist jag kikade så var det vansinnigt många. Så nu tittar jag medans du pratar. Förlåt.
Leonora Mujkic – 6:09
Nej, men det känns jättekul men jag tycker också det känns lite nedslående för det innebär ju också, eller så tolkar jag det i alla fall, att väldigt många kvinnor inte har fått svar på sina frågor och funderingar, alltså vad gäller migrän och hormoner då, från vården.
Malin Östblom – 6:21
Från vården.
Leonora Mujkic – 6:22
Ja, och det är ju ingen ny insikt. Det är ju inte så att jag liksom så. Men det är något jag tänkt på medan vi då förvånat har sett de här lyssnarsiffrorna för Helenas avsnitt gå om avsnitt som har varit ute längre, alltså som kom nu, tre, fyra avsnitt liksom innan.
Malin Östblom – 6:37
Och vi känner ju till att det är både låg kunskap inom vården och låg tillgänglighet. Jag har också kikat, eller tänkt, samma sak. Men det är ju jätteroligt, jag fastnar ändå vid det. Så roligt att vi fick tag, liksom fick fatt i Helena och fick tips om henne. Att hon kunde göra det här med oss. Men, och sen vet du en annan grej som har hänt sedan vi intervjuade henne. Kanske inte jätteviktigt, men PCOS-diagnosen har bytt namn.
Leonora Mujkic – 7:03
Ja, jag såg det. Det var ju bara några dagar efter att vi hade intervjuat henne.
Malin Östblom – 7:08
Nu heter den PMOS. Jag minns inte vad det står för, men det lägger mer en vikt på det endokrina, alltså hormondelen av det, än på det här med att det bara har att göra med äggstockarna. Så det är mer omkring, som jag förstod det, styrhormonerna. Men i alla fall, vi lägger en länk till en artikel på Dagens Medicin. Lite spännande ändå. Jag hoppas att unga tjejer idag får bättre hjälp med sin PMOS än vad jag fick med min PCOS, för det har varit ganska jättedåligt. Men idag ska vi ju alltså då lyssna på andra delen av samtalet med Helena Strevens och i det här avsnittet ligger fokus då framförallt på åren innan och under klimakteriet.
Leonora Mujkic – 7:58
Men innan vi drar igång ville Helena hälsa att hon slant på ordet äggcysta i förra avsnittet, avsnitt 39, och råkade säga äggcell istället för äggcysta. Det är alltså inte en äggcell som producerar östrogen utan äggcystor, eller äggblåsor, som också kan kallas folliklar. Och det är dessa som börjar producera mer östrogen i början av menscykeln, det vill säga direkt efter mensen. Och dessa cystor i äggstocken släpper iväg ett ägg vid ägglossningen och omvandlas därefter till gulkroppen som producerar gulkroppshormon.
Start på intervju med Helena Strevens
Malin Östblom – 8:46
Vi hoppar in i klimakteriet då.
Helena Strevens – 8:49
Ja, men det gör vi då.
Malin Östblom – 8:51
Ja. Förklimakteriet. Ja. Då tar vi en sån här liten faktaruta då. Vad är det som händer egentligen i förklimakteriet och klimakteriet? Vi har ju nosat fram att det där förklimakteriet, det kommer nog bra mycket tidigare åtminstone än vad jag trodde. Kan det vara så?
Helena Strevens – 9:07
Ja, i förklimakteriet så är det det här som jag var inne och nosade på. Att det första som händer är att den här gulkroppen som då ska sätta igång, jobba som en körtel, producera progesteron de sista två veckorna av menscykeln så att man får en omvandling av hela slemhinnan i livmodern som sen vackert och snyggt blöder ut snabbt, det är det som börjar att fallera. Vi kallar det för gulkroppsinsufficiens, alltså den är inte tillräcklig, den är inte sufficient. Och då kan det vara så att man får sina ägglossningar men gulkroppshormonet lyckas inte omvandla hela slemhinnan. Så att ibland får man lite långa och utdragna blödningar av delar av den där slemhinnan och ibland kommer det efterblödningar eller mellanblödningar och ibland kan det till och med vara så att vissa i vissa menscykler så får man ingen ägglossning. Man hoppar över ägglossningen. Då blir det inget gulkroppshormon och då stannar den där slemhinnan kvar tills den blir så tjock så den inte orkar hålla sig längre. Och då rasar hela den där slemhinnan ut, eller så gör den inte det utan den bara liksom börjar att släppa.
Helena Strevens – 10:43
Och så får man rikliga blödningar, långdragna blödningar som aldrig, aldrig slutar. Och där är det ju så, vad är boten på det? Jo, boten är att man ger kvinnan en gulkroppshormonkur. Så man ger gulkroppshormon, då omvandlas den här slemhinnan och blöder ut snällt igen som en mens. Och då är det så att gulkroppshormonet har en effekt också, på migrän. Men det kan också vara så att det egentligen, de här förändringarna kommer samtidigt som de andra förändringarna i äggstocken, hur mycket östrogen man producerar och att variationer i östrogen gör att det också kan bli i förklimakteriet mer tätare migränattacker, som jag sa, och mer uttalade migränattacker. Så att det många som har en migrän som säger att ”Ja, där när jag kom i vad det nu är förklimakteriet. Nej, men där faktiskt började jag få mer bekymmer med min migrän”.
Malin Östblom – 11:52
Och då i åldersmässigt, är det liksom fyrtioårsåldern, fyrtiofem, femtio?
Helena Strevens – 11:58
Ja, kring det. Man säger ju att en normal klimakterieålder är kring femtiotvå eller nånting sånt.
Malin Östblom – 12:05
Femtiotvå? Då skriver jag det, femtiotvå.
Helena Strevens – 12:09
Exakt femtiotvå, inte en dag längre.
Leonora Mujkic – 12:11
Men om man redan använder någon typ av preventivmedel som förebyggande mot migrän då, säger vi, från att man är yngre. Om vi säger att man använder mellanpiller, gulkroppshormon är väl det bara då. Då vet man ju inte när det där eventuellt händer, eller hur länge fortsätter man med det?
Helena Strevens – 12:33
Många rekommenderas ju ändå att fortsätta med det fram till femtioårsåldern och det fungerar bra. Återigen, det är ju det där med att det inte är, det finns inget saliggörande med att få tillbaka sina menstruationer eller att man hela tiden ska blöda av. Och tvärtom är det ju ofta så att det just i förklimakteriet är lite bekymmer med lite mellanblödningar och lite gulkroppsinsufficiens. Så det går utmärkt.
Leonora Mujkic – 13:03
Så det spelar liksom ingen roll att det eventuellt händer annat i kroppen och att man inte märker det så att säga?
Helena Strevens – 13:08
Nej.
Leonora Mujkic – 13:11
För att man fortfarande använder sina… Okej, okej.
Helena Strevens – 13:12
Däremot kan det ju klart vara så om man har, nej men om man har väldigt starka, vi skriver ju inte ofta de här riktigt starka p-pillren längre, men hade man haft riktigt starka p-piller eller p-piller som hade fått en negativ effekt på migrän så hade det ju klart varit en bra grej att veta och testa och se om man inte behöver dem längre.
Leonora Mujkic – 13:37
Ja, precis. Jag syftar mer på om man sedan tidigare har, som man använder just för att det förbättrar migränen, att man har slutat få menstruationsrelaterad migrän, då kan man fortsätta med det. Okej, men du pratade om någon gulkroppshormonkur, vad är det?
Helena Strevens – 13:53
Ja, en gulkroppshormonkur. Jo, om det då är så att det är en menscykel så kommer det ingen ägglossning. Och då blir inte den här äggblåsan omvandlad till körteln som ska producera gulkroppshormon de sista två veckorna av menscykeln. Det gulkroppshormonet som sagt, det ska ju då omvandla den här slemhinnan i livmodern som har byggts upp till en mens. Och händer det inte, då måste man, för att det inte ska bli så då, att man har den här slemhinnan i livmodern som till slut inte orkar hålla sig och blöder och slutar aldrig blöda, då får man lossa sin ägglossning på det sättet, att man ger det gulkroppshormonet som den äggblåsan skulle, eller det gulkroppen skulle ha utsöndrat. Om man ger det i en tvåveckorsperiod, till exempel tio till fjorton dagar eller någonting sånt. Då får man den här effekten på slemhinnan så att den blöder ut och då slutar ju de här småblödningarna eller så som man, eller stora blödningar som man har haft.
Malin Östblom – 15:06
Men blir det då en jätteblödning av det och sen slutar det? Förstår du hur jag menar? Eller blir det ingenting?
Helena Strevens – 15:14
Det kan ibland vara lite mera än den mensen man är van vid. Men egentligen, jätteblödningarna är ju oftast de som man har utan någon påverkan av gulkroppshormon. Och anledningen till det är ju att de här spiralartärerna, de här spiralformade kärlen, om de inte vrids åt och stänger av den cirkulationen till slemhinnan, då står de ju öppna och blöder hela tiden. Så vad gulkroppshormonet gör är ju bland annat att vrida åt de där spiralartärerna.
Malin Östblom – 15:59
Och hormonellt då, vad blir liksom skillnaden om man säger. Jag vet att det är ju inte så här att ”Här är allt normalt. Här kommer klimakteriet”. Och sen är det så. Utan det är ju ett ganska långt förlopp. Men när man är. Det låter lite konstigt. När man är klar.
Helena Strevens – 16:13
När man är klar ja.
Malin Östblom – 16:17
Hur är det då?
Helena Strevens – 16:20
Ja, jo men. Du har helt rätt. Det är ju liksom. Väldigt varierande förlopp. Men när man är i den fasen att ägglossningarna börjar att sluta, man kanske bara har någon enstaka ägglossning, då är det ju lite grann att man stör den här fina, fina balansen som vi pratade om innan igen. När östrogenet börjar sjunka, då är det också så att östrogenet, när det finns goda östrogennivåer så gör de en broms på det systemet som styr och som ökar östrogenproduktionen. Och när östrogennivåerna blir låga då släpper den bromsen på styrhormonerna. Så att där är det så att ibland, de går lite upp och ner och hit och dit för att de har inte en jämn, stabil östrogennivå som ger en feedback till dem. Och då blir det så här att ibland är östrogenerna höga, ibland sjunker de, det är upp och ner och upp och ner. Och det blir likadant som då jag pratade om här i början på graviditeten. Att varenda gång hormonerna sjunker så kan det utlösa en migränattack. Så där är det ju också så att under klimakterieperioden så kan det också vara en bra idé även i migränsammanhang att man funderar över en hormonbehandling.
Helena Strevens – 17:58
En hormonbehandling ska ju då helst, för att ge minsta möjliga trigger till en, migrän ska ju vara jämn. Och då finns det ju numera väldigt mycket östrogenbehandlingar som man kan ge som plåster eller som spray eller som gel. Det är ju liksom verkligen att rekommendera då. Och så är det ju detta att ger man östrogen till en kvinna som är i klimakteriet, då lindrar det ju klimakteriella besvär, men då ska man komma ihåg att där kan det vara så att den här slemhinnan som bygger upp sig behöver blöda av för att skydda den mot att det där blir cellförändringar och maligna sjukdomar i den där. Så att där är det ju så att det kan vara så att de kvinnorna antingen har gulkroppshormon som vissa har de två sista veckorna i varje menscykel eller man kan ha andra slags gulkroppshormonbehandlingar eller administrationssätt som att man har en hormonspiral in i livmodern till exempel. Som håller livmoderslemhinnan tunn, tunn, tunn.
Malin Östblom – 19:15
Men syftet med de här plåstren och gelen och det, spray och sånt, det är att hålla östrogenet på en…
Helena Strevens – 19:23
En stabil, jämn nivå och det är ju så att östrogenbristen, det är väl det som ger klimakteriella besvär, många av klimakteriella besvären. Men det som också kan ge besvär och framförallt migränbesvär är ju just att det är varierande. Så det är därför det är så viktigt med en jämn tillförsel och det ger ju de allra jämnaste metoderna av tillförsel är ju som jag säger, en plåster, gel, spray.
Malin Östblom – 19:56
Visst finns det nya läkemedel också mot klimakteriebesvär, som inte är hormoner?
Helena Strevens – 20:03
Ja, det finns det. Och jag vet faktiskt inte, jag har inte läst eller vet inte om man har forskat varför någon, eller om det finns någon påverkan just på migrän av dem. Det vet jag faktiskt inte.
Malin Östblom – 20:20
Ja. Det är mer det här med svettningar och sånt va?
Helena Strevens – 20:22
Ja, precis.
Malin Östblom – 20:25
Jag ska också återkomma till att det finns en gammal föreställning som är att alla blir bättre i klimakteriet. Jag blev lovad när jag fick migrän och var tolv, tretton år så sa mina mostrar till mig så här att ”Åh, så här kommer du ha det hela livet. Men sen när du kommer i klimakteriet, då blir det bättre”.
Leonora Mujkic – 20:43
Jag fick samma löfte.
Malin Östblom – 20:45
Jag tänker att det har inte varit så än. Jag är ju ändå femtiotvå nu.
Helena Strevens – 20:50
Jaha, okej.
Malin Östblom – 20:52
Men jag tänker den föreställningen, kan vi tvätta bort den tror du? Hjälpas åt liksom?
Helena Strevens – 20:57
Ja, alltså det är i alla fall så tänker jag. Att man ska inte vifta bort patienter av den anledningen och säga att ”Åh ja, men nu blir det säkert bättre, nu är du snart i klimak-, eller du är i klimak-, du är en postmenopausal. Du ska se det här, det blir bättre och det går över”. För det är ju att lämna de kvinnorna i sticket. Det behöver verkligen inte vara så. En del blir ju faktiskt till och med sämre efter, alltså postmenopausalt, efter menopausen eller efter klimakteriet. Återigen så är det ju så att vi är alla olika. Och ja, jag tycker väl att man kan ju gott ge ett hopp och säga att det finns, det finns en chans, det finns kvinnor som tycker att det blir mycket bättre. Men det är inte allom givet. Det är inte så att det alltid är så.
Malin Östblom – 21:56
Vi kanske inte ska säga så till våra trettonåringar. Jag väntar ju fortfarande.
Helena Strevens – 22:01
Nej, verkligen inte. Utan till våra trettonåringar så ska vi ju definitivt, där ska vi ju definitivt hjälpa dem så tidigt som möjligt. Jag har en liten förhoppning också på något sätt att om man, nej men vi vet ju det att om man går omkring med obehandlad migrän eller om man inte får någon hjälp så finns det ju liksom en risk att det blir sämre och det blir kroniskt. Och jag har ju också en liten from förhoppning att om man identifierar huvudvärken på korrekt sätt som en migrän, gärna tidigt, tidigt då, att om man behandlar den på ett rätt sätt det vill säga då kanske inte de här receptorerna man har behöver fyra av så himla mycket. Så skulle man kanske på liknande sätt kunna undvika att det blir kroniskt. Men kanske till och med ändå håller sig lättbehandlat. Jag tycker verkligen att en av de viktigaste sakerna är att inte vifta bort det. Ta det på allvar, försöka faktiskt att ge en sån optimal behandling som möjligt. För det skulle kunna vara så att man med det ökar chanserna för det vi nu har pratat om, att man ökar chanserna för att sen längre fram i livet och i andra faser av livet faktiskt kunna bli migränfri i princip.
Malin Östblom – 23:34
Jag tror också det. Idag har ju tolv-, trettonåringar mycket bättre förutsättningar att faktiskt få skräddarsydd behandling till och med.
Helena Strevens – 23:42
Exakt så.
Malin Östblom – 23:43
Inte vallas runt som någon skock.
Leonora Mujkic – 23:46
Det handlar mycket om deras föräldrars kunskap också.
Helena Strevens – 23:49
Det gör ju det.
Malin Östblom – 23:49
Och skolans kunskap och sådär.
Malin Östblom – 24:05
En annan fråga vi har fått är gällande det här med hormonbehandling. Hur kan man som kvinna med kronisk migrän på väg in i förklimakteriet tänka kring eventuell hormonbehandling? Frågeställaren har testat hormonella preparat som p-piller och hormonspiral tidigare i livet och det gjorde migränen helt okontrollerbar. Men nu börjar klimakteriebesvär som hjärtklappning, temperaturskiftningar, trötthet och hjärndimma få henne att ändå överväga hormonella preparat. Vad finns det för risker och möjligheter? Vi var lite inne på det förut.
Helena Strevens – 24:43
Det här är ju verkligen en komplex fråga. För att vi vet att det kan vara så. Man kan ha en migrän av en helt annan sort som faktiskt inte är så hormonrelaterad. Och så hittar man olika behandlingsstrategier för den. Och sen när man kommer upp i det här förklimakteriestadiet, med de här lite oförutsägbara effekterna på hur mycket gulkroppshormon [ohörbart] och kanske att man hoppar över vissa ägglossningar och så som vi har pratat om, så kan det ju faktiskt vara så att även en kvinna som inte har haft en hormonrelaterad migrän tidigare plötsligt hamnar i det läget att migränen blir mer hormonrelaterad, alltså att den faktiskt om man kör en hormon eller om man kör en migrändagbok kring fyrtioårsåldern och efter, så plötsligt så ser man ”Men vad märkligt. Det verkar som om mina menstruationer mer och mer kommer i samband med min mens”. Så att det kan ju vara så att man har en kronisk migrän eller en annan slags migrän som inte påverkas så mycket av hormoner och då kanske man inte behöver fundera över de här sakerna med hormonbehandling.
Helena Strevens – 26:06
Men det kan också vara så att när du kommer i de här åren så blir det mer och mer hormonrelaterat. Och då måste man kanske i sin behandling fundera mer och mer på alla de här sakerna vi har sagt om hormonrelaterad migrän. Så att man får tänka på att det kan vara så att det hjälper att vi försöker eftersträva stabila östrogennivåer, att man kan få hjälp av hormonbehandling som tillförs kroppen på ett jämnt och stabilt sätt, som jag sa, med plåster och gel och spray.
Malin Östblom – 26:44
Och det är egentligen, det är också olika tider i livet antagligen, så det kan ju också vara olika saker som är aktuellt i övrigt som fungerar som triggers eller pålagringar. Jag tänker också, hormonspiral, vad innehåller det för hormoner?
Helena Strevens – 26:58
Det är gulkroppshormon.
Malin Östblom – 26:59
Inte är det något östrogen i den? Det är gulkroppshormon?
Helena Strevens – 27:02
Nej, inte något östrogen i den.
Malin Östblom – 27:03
Bara, eller hur? Ja.
Helena Strevens – 27:04
Ja.
Malin Östblom – 27:05
Så det blir också olika saker?
Helena Strevens – 27:07
Ja, det är olika saker. Och hormonspiralen den fungerar ju liksom egentligen mest genom att den håller ju den här slemhinnan i livmodern tunn, tunn, tunn hela tiden. Väldigt säkert preventivmedel, men det är också ett väldigt säkert sätt i klimakteriet om man vill hålla slemhinnan tunn där medan man håller på med en östrogenbehandling. Som preventivmedel så är det ju faktiskt så att ibland så har den en påverkan på ägglossningarna så att man inte har ägglossningar. Och då kan den ju också fungera väldigt bra för migränpatienter. Men som med allting, det här är ju, vi är olika. Och det är inte alltid så att den tar bort ägglossningarna helt och hållet. Och då kan man kanske ibland ha sin menscykelvariation i hormonerna kvar. Och då blir man kanske inte så hjälpt av den.
Malin Östblom – 28:07
Känns som att det behövs individuell kontakt för frågeställaren med en gynekolog som är intresserad.
Helena Strevens – 28:12
Ja, verkligen, verkligen. Det som är svårt, som vi har varit inne på innan också, det är ju när en migrän blir sämre i fyrtioårsåldern. Beror det på att den har blivit mera hormonrelaterad och man har liksom svängningar i hormoner? Eller beror det, som du säger, kanske på helt andra saker. Att i den fasen av livet har man mer stress och så. Och det är ju just det här att identifiera för att om det är en hormonrelaterad migrän så finns det kanske andra behandlingsmöjligheter.
Leonora Mujkic – 28:47
En annan lyssnarfråga vi har fått, och det här är ju något som Malin och jag har funderat på tidigare i livet för vår egen del…
Malin Östblom – 28:54
Vi säger från början att vi har vi har strukit det här redan som alternativ.
Leonora Mujkic – 29:00
Vi har vi har strukit det här som alternativ. Vi kan bättre numera. Men vi har funderat på hysterektomi båda två, innan vi ens kände varandra. Och då undrar en lyssnare som också har funderat på det här: Finns det någon forskning på om hysterektomi skulle kunna vara en lösning vid hormonell migrän? ”Jag har haft migrän sedan puberteten varje mens. Min mammas migrän gick över efter hysterektomi som hon gjorde på grund av framfall. Min neurolog har skickat remiss om hysterektomi till gynekolog, men de sa nej med motiveringen att det inte finns garantier att migränen blir bättre. Vad finns det för kunskap om detta?” Då kanske du först vill berätta, vad är hysterektomi?
Helena Strevens – 29:35
Det är att man opererar bort livmodern, och livmodern i sig producerar ju inga hormoner så egentligen finns det inget belägg för att man tänker att om man tar bort livmodern så skulle man göra någonting bättre för en hormonell migrän. Däremot är det ju så, det var ju kutym under vissa tidsperioder att när man tog bort livmodern, liksom nära klimakteriell ålder, eller i klimakteriell ålder, så tog man bort livmodern och så tog man bort äggstockarna samtidigt, liksom som lite förebyggande, för då kan inga cystor och maligna sjukdomar utveckla sig i dem.
Leonora Mujkic – 30:20
Gjorde det här av någon annan anledning [än migrän]?
Helena Strevens – 30:22
Ja, ja, ja. Jag menar om man skulle ta bort livmodern av en annan anledning. Man tar bort livmodern för att det är mycket muskelknutor i den. Eller man har rikliga, jätterikliga blödningar. Man får inte ordning på det på något annat sätt. Eller framfall, att livmodern har liksom fallit fram och trycker och skaver. Och det finns någon annan anledning att man tar bort livmodern. Då var det så under en viss tidsperiod att man alltid tog bort äggstockarna samtidigt. Om man liksom inte var ung och skulle ha fler barn eller. Och då är det klart att tar man bort äggstockarna, då tar man ju bort deras hormonproduktion. Och menscykeln med ägglossningar varje månad. Man har inga äggstockar. Och då har man ju påverkat, då har man ju liksom försatt kvinnan i ett tidigt klimakterium genom att ta bort hennes äggstockar.
Leonora Mujkic – 31:26
Just det. Det är egentligen det som skulle hända då. Om man skulle göra det här och ta bort äggstockarna – det enda det gör då är att man hamnar i klimakteriet med vad det nu är för effekt det skulle få?
Helena Strevens – 31:37
Ja, precis.
Leonora Mujkic – 31:38
Det är inte så att man bara tar bort allt.
Helena Strevens – 31:43
Ja, nej men risken är väl då kanske om man försätter sig… Då har det ju andra bekymmer. Vi behöver ju våra hormoner för att stärka vår benstomme, för hjärtkärlsjukdomar. Östrogen är ju bra för att hålla oss hjärtfriska och kärlfriska. Men säg att det var sådär, det finns ju andra tillstånd där vi tänker att man vill minska hormonproduktionen för att den leder till problem i kroppen. Endometrios är ett helt annat kapital i sig till exempel, där man försätter kvinnan i ett klimakterium. Ja, då hamnar man i ett annat dike, lite för att då kanske man får klimakteriella besvär som man behöver behandla på något sätt med våra konstgjorda hormoner. Och då är det ju allt det här igen då som gäller. Då får man ju försöka tillföra dem på ett sätt som är jämnt och fint. I mina öron så känns det ju liksom väldigt drastiskt och snudd på lite barbariskt att ta bort sina äggstockar för att kunna få en bra och jämn hormonnivå. Utan att det måste kunna finnas andra sätt att hjälpa.
Malin Östblom – 33:01
Eller hur. Ja. Så kan vi inte bara säga då en gång för alla att nej men…
Helena Strevens – 33:05
Det kan vi, det ställer jag upp på hundra procent. Nej, det är inte att ta bort, och i min värld då äggstockarna, det är inte att ta bort äggstockarna. Det ska inte behöva vara sådana drastiska saker man ska göra för att få hjälp med att få sina hormoner på en stabil och fin nivå så att man får hjälp med sin migrän.
Leonora Mujkic – 33:32
Så att ens neurolog ska inte skicka kanske en remiss till gynekolog om hysterektomi?
Helena Strevens – 33:37
Nej, det tycker jag inte.
Leonora Mujkic – 33:40
För det lät ju väldigt extremt. Den kanske ska skicka remiss om att få hjälp med någonting helt annat.
Helena Strevens – 33:44
Ja, ja. Absolut.
Leonora Mujkic – 33:47
Men du, vi har några frågor också som berör många oavsett ålder. Det är det här med svårigheten att få hjälp. Vi undrar, vad gäller ditt område, hur hittar man en gynekolog som har stor kunskap om migrän? Vi letade ju med ljus och lykta efter dig, ska jag säga. Vi hittar aldrig någon som är särskilt intresserad av just migrän. Hur gör man som enskild patient?
Helena Strevens – 34:09
Ja, detta är ju svårt. För att alltså jag kan ju, jag kan ju se att vårt sjukvårdssystem är lite så här stuprörsaktigt generellt. Det är svårt att hitta gynekologer som har ett neurologiskt intresse och det är svårt att hitta neurologer som har ett gynekologiskt intresse. Och egentligen så tänker man ju att primärvården och allmänläkarna ska ha det här generella intresset då. Men när det gäller sådana här specifika saker så kan det ju vara, då säger man ju ofta att på primärvårdsnivå så ska man, ja men då så ska man kunna hantera enklare fall. Och så är det ju för många. Men sen när man behöver hjälp, när man tänker, nej men det här är lite komplext, jag behöver en gynekolog eller jag behöver en neurolog, då är det ju så. Då kanske man skickar till en neurolog och så är det en menstruell migrän och så säger neurologen, ”Nej det här verkar vara mensrelaterat. Det här är inte mitt bord” och skickar tillbaka. Och likadant är det väl att skickar man till en gynekolog så säger de, ”Nej men jag är ingen neurolog och det är inte mitt bord”.
Helena Strevens – 35:25
Jag är rädd att den här subspecialiteten som man egentligen skulle vilja, kunde finnas då. Någon som både är intresserad av gynekologi och intresserad av neurologi i den mån att man vill behandla och hjälpa kvinnor med migrän. Den subspecialiteten finns ju liksom inte. Så det är svårt. Jag kan tycka också att om man jämför med liknande tillstånd där man ofta vill ha två helt olika specialiteter som intresserar sig för en patient, att det som också är väldigt jobbigt, det är att patienten får vara budbärare. Och neurologen kanske kan hantera en svår migrän. Men när det gäller hormonfrågor så hänvisar de patienten. Men det kan du väl ta med din gynekolog. Och så är patienten själv den budbärare till sin gynekolog som säger ”Min neurolog säger såhär”. Och då så säger kanske gynekologen, ”Ja men jag kan behandla detta och detta och ta bort dina klimakteriella besvär. Men vad det gäller det och det och det som handlar om din migränmedicinering, den kan inte jag utan det får du ta med, och då får du säga till din neurolog detta och detta och detta och det kan du ha men inte det” eller vad det nu är för någonting.
Helena Strevens – 37:00
Det blir ju en lite tuff situation för de här patienterna som känner, kanske, eller måste ta ansvar för sin egen sjukdom. Och är det så att man inte lyckas så känner man att det är lite mitt fel ”Jag har inte lyckats att samordna de här olika specialiteterna”. Det kan jag ju se som ett glapp kan man säga, i den vården vi erbjuder.
Leonora Mujkic – 37:28
För hos patienten så går det ju inte en gräns mellan ”Det här är neurologi och det här är gynekologi i min kropp. Jag har ju en sjukdom, den är funktionsnedsättande”.
Helena Strevens – 37:37
Ja.
Leonora Mujkic – 37:39
Socialstyrelsen har ju fått i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för migränvården. Vi intervjuade en av utredarna i vårt förra avsnitt [avsnitt 38] faktiskt. Och du är med som sakkunnig i det arbetet. Vad har du för förväntningar på det? Apropå det vi pratar om nu, vad gäller vården och resurser och hur det fungerar.
Helena Strevens – 37:59
Jag har stora förväntningar på det. Ja, det har jag faktiskt. Jag tänker att. Men det är ju så här allmänt att vi pratar väldigt mycket om det här med personcentrerad vård. Att vi ska göra en omställning av vården till nära vård som finns samlad omkring patienten men på primärvårdsnivå. Och jag tänker att det måste finnas sätt att istället för att patienten ska vara budbärare mellan sina olika doktorer, att det kan finnas någon som samlar om det är en allmänläkare eller det är en gynekolog eller vem det är. Men det kan finnas någon som är patientens företrädare och att den personen samlar de andra specialisterna och diskuterar och kommer fram till ”Hörni, vad tycker ni alla i den här gruppen samlad kring patienten? Vad skulle det klokaste behandlingsalternativet kunna vara att börja med?” och ”Hur ska vi följa upp?” så att man inte bara testar en sak hos gynekologen som inte funkar och testar en sak hos neurologen som inte funkar och sen har man ingen som riktigt gör en samlad uppföljning heller.
Helena Strevens – 39:18
Så att jo, jag hoppas på att man ska förstå att det där borde ju vara kostnadseffektivt på så många olika sätt. Det finns ju faktiskt ibland fysioterapeuter [avsnitt 22 och 23], psykologer [bl.a. avsnitt 12, 28, 33] och kuratorer som har en förståelse för den livssituationen man har med migrän. Och faktiskt har värdefulla erfarenheter och skulle kunna bidra till ett slags team kring patienten.
Leonora Mujkic – 39:56
Just det. Vi pratar mycket om det biopsykosociala perspektivet och att det inte ska komma in när det är jättesent. När det är så att man är så dålig att man får remiss till smärtrehab men inte ens kan ta sig till smärtrehaben för att man har så många och så svåra migränanfall. Det finns mycket man borde ha fått hjälp med långt innan.
Helena Strevens – 40:16
Långt innan, ja.
Leonora Mujkic – 40:18
Men då kommer du tillbaka till oss när ni har gjort klart arbetet i Socialstyrelsen och berättar.
Helena Strevens – 40:25
Ja, men gärna.
Leonora Mujkic – 40:26
Vi vet ju att du är väldigt upptagen, så vi säger det redan nu så du kan.
Malin Östblom – 40:29
Vi bokar om ett år.
Leonora Mujkic – 40:31
Ja, vi bokar om ett år.
Helena Strevens – 40:32
Ni är välkomna.
Malin Östblom – 40:34
Så är det någonting du vill tillägga? Känner du att du har fått med det som är angeläget för dig?
Helena Strevens – 40:40
Jag tänker för den enskilda patienten som har svårt att hitta rätt och där det inte finns ännu de här strukturerna eller den här samlade vården kring patienten som vi skulle önska. Jag tänker man ändå skulle kunna berätta för sin gynekolog eller sin neurolog eller sin allmänläkare, att ”Det här upplever jag som väldigt jobbigt, att jag behöver vara budbärare mellan de här olika specialiteterna. Skulle inte du som gynekolog kunna ringa till min neurolog?” Alltså föreslå, för jag tror att det skulle kunna finnas öppningar i våra stuprör som skulle kunna på något vis visa på vilka vägar framåt det finns och där även de som är involverade i vården av de här patienterna skulle känna att ja, just det. Där skulle jag ju faktiskt kunna diskutera detta med någon som kan det neurologiska perspektivet och jag skulle kunna lära mig. Mer tänker jag kommunikation mellan vårdens olika delar och även andra professioner. Tryck på lite, man behöver inte göra sig besvärlig, man kan faktiskt bara öppna för frågan. Frågan är ju fri.
Malin Östblom – 42:06
Man får vara besvärlig också, brukar vi säga ibland.
Leonora Mujkic – 42:09
Ja, vi har varit väldigt besvärliga, det är bara så vi har kommit framåt, Malin och jag.
Malin Östblom – 42:13
Men det är en jättebra tanke, för jag tror ibland att det där att bryta mönster, faktiskt hos läkarna också, att säga det, ”Skulle du kunna”, det är ju inte värre än att personen säger ”Nej, det vill jag inte eller det kan jag inte” men att i alla fall fråga, komma in med idén.
Helena Strevens – 42:28
Nej, men som doktor också är det ju så man vill ju hjälpa sin patient och ibland så kör man fast och så tänker man ja vad katten ska jag göra nu då, vad ska jag prova nu då? Och man känner att man lätt kör fast och gärna skulle ta emot en sån idé liksom. Och det kan ju vara så att man har frågat sin neurolog, skulle det vara okej om min allmänläkare ringer dig? Eller om min gynekolog ringer dig för att det här reder jag inte ut själv. Det är faktiskt ganska så jobbigt att gå emellan och inte känna riktigt att man får en samlad bedömning av vad som är problemet och vad som är en optimal behandling.
Leonora Mujkic – 43:10
Tänk att det ska kännas så banbrytande.
Helena Strevens – 43:12
Eller hur?
Leonora Mujkic – 43:14
Det blir ju inte enklare på något vis, men vi pratar som att det är liksom att resa till Mars.
Malin Östblom – 43:20
Helena, vi tackar dig jättemycket för din tid. Vad spännande och intressant det har varit att få fördjupa oss i de här frågorna tillsammans med dig. Vi är jätteglada för det.
Helena Strevens – 43:32
Jätteroligt, jättekul.
Leonora Mujkic – 43:33
Vi ser fram emot att du ska komma tillbaka också.
Malin Östblom – 43:36
Ja, det ser vi fram emot!
Helena Strevens – 43:36
Ja, jag har förstått det!
Malin Östblom – 43:38
Ja.
Helena Strevens – 43:39
Jag förbereder mig på det.
Slut på intervju med Helena Strevens
Leonora Mujkic – 43:54
Vilka är dina reflektioner efter att ha lyssnat på och pratat med Helena?
Malin Östblom – 43:59
Först och främst så är jag så glad att hon är så engagerad i ämnet och verkligen förmedlar det. Och så att hon dessutom är så pedagogisk och tydlig. Sen så vill jag gärna ändå infoga att vi är en hel del kvinnor som faktiskt inte kan ta hormonpreparat också.
Leonora Mujkic – 44:16
Just det.
Malin Östblom – 44:16
För jag har säkert nämnt tidigare att jag har inte kunnat ta östrogen eller kombinerade hormonläkemedel eller preventivmedel i någon form sedan jag var tjugoett. För jag fick proppar i lungorna. Och då kopplade man det till de p-pillrerna som jag tog då.
Leonora Mujkic – 44:33
Just det.
Malin Östblom – 44:35
Så även om vi här pratar om olika sätt att liksom få bukt med det menstruationsrelaterade migränen, och att då använda hormonella preparat, så fungerar ju inte det för alla. Men jag tänker att här är det ju lite en djungel också. Det tänker jag också utifrån de frågor vi har fått. Att det är en djungel. Vilka piller är vad och vad betyder vad och vad innehåller vad? Vad får man äta och när? För min del har ju den biten som har varit då hormonbehandlande. Eller att man får stöd i menscykeln. Eller hormoncykeln, nu snurrar jag till det. Det har aldrig gått att behandla det liksom. Och då har man inte fått hjälp med den delen av migränen heller. Och det finns ju fler än jag. Man kan uppleva en viss uppgivenhet kring det.
Leonora Mujkic – 45:29
Så är det.
Malin Östblom – 45:30
Lite så.
Leonora Mujkic – 45:31
Jag förstår.
Malin Östblom – 45:32
Du då? Drabbades du av någonting särskilt?
Leonora Mujkic – 45:35
Innan vi pratade med Helena så kände jag mig lite, jag vet inte, orolig är väl fel ord. Jag har lärt mig under åren med migrän att inte oroa mig så mycket, det ger ju liksom ingenting. Så jag gör faktiskt inte det så mycket längre, vilket är skönt. Men kanske har jag väl snarare varit då irriterad över att jag ska behöva fundera på det här med migrän i förklimakteriet och allt som kommer senare. För det var liksom inte så många år sedan jag fick bukt med min menstruationsrelaterade migrän. Alltså den kom ganska sent, just den typen av migrän. Och nu har jag precis fyllt fyrtio och vadå, ska jag behöva fundera på det här igen? Liksom, hur man ska få bukt med migrän som nu blir värre av fluktuerande hormonnivåer. Alltså blir det på ett annat sätt? Ska jag behöva hålla på igen? Vad fan, kom igen, jag orkar inte, jag vill inte! Så det var skönt att Helena sa att många kan fortsätta med en hormonbehandling som funkar för ens menstruationsrelaterade migrän, om man då kan använda sånt som jag och har fått hjälp, kanske upp i femtioårsåldern.
Leonora Mujkic – 46:34
Så det är klart att det är individuellt, man rådgör med sin gynekolog och sådär. Men jag kände ändå en lättnad över att jag behöver nog inte fundera över det här just nu. Så jag kan spara irritationen till senare, när det blir dags.
Malin Östblom – 46:45
Ja, men det är väl jättebra. Då kan man liksom ställa det på hyllan. Sen så får det vara ett tag.
Leonora Mujkic – 46:49
Ja, exakt.
Malin Östblom – 46:50
Toppen, vi har nog att oroa oss för ändå. Men för min del har det här också varit lite som en sömlös, inte sömnlös, sömlös övergång. Det där som var inne i förklimakteriet. Jag kan se att ett av mina skov, jag har börjat kalla det så.
Leonora Mujkic – 47:08
Alltså migränskov, tänker du?
Malin Östblom – 47:09
Ja, migränskov.
Leonora Mujkic – 47:10
Ja, okej.
Malin Östblom – 47:11
När det har blivit typ kronisk migrän, kroniskare migrän. Och sen har det ändå blivit lite bättre. Men det var nog förklimakteriet. Och sen in i klimakteriet.
Leonora Mujkic – 47:22
Sen pratar vi ju, apropå vad man reflekterar över i samtalet med Helena, det här med det ständiga problemet med stuprören inom vården. Det är ju ingen ny insikt som vi kommer fram till idag, utan det här är ju välkänt. Och det gäller ju förstås alla delar av vården, det handlar inte bara om det vi pratar om idag.
Malin Östblom – 47:38
Nej, men så är det ju. Men man hoppas ju att vårt samtal med Helena och med de andra personer vi träffar i de här olika sammanhangen… Vi försöker ju påverka det som handlar om migrän och hormoner. Och vi hoppas ju att vi lyckas med det på något sätt kanske.
Leonora Mujkic – 47:53
Lite i taget kanske?
Malin Östblom – 47:54
Ja, lite i taget och att någon kanske ändå kan få någon tanke. Sådär, på något sätt. Och att det ska bli självklart att få kontakt med en gynekolog som kan migrän, om man misstänker att ens migrän är hormonrelaterad. Och sen då att gynekologen och neurologen kanske i alla fall lite borde kunna prata med varandra.
Leonora Mujkic – 48:15
Det är ju så enkelt, men det låter ju som att det är…
Malin Östblom – 48:19
Som att det är hopplöst. Tänk om man kunde få en migräncertifiering att sätta på gynekologer. Du vet, om man söker på 1177. Om man fick som en liten dutt. ”Jag kan” eller ”Jag är intresserad av migrän”.
Leonora Mujkic – 48:32
Ja, då måste de ju först bli det.
Malin Östblom – 48:35
Det är det som är grejen, va?
Leonora Mujkic – 48:36
Nej, men det är ju kul också det här med att Helena har stora förväntningar på de nationella riktlinjerna för migränvården som Socialstyrelsen ska ta fram, som hon ju sa. Och det känns upplyftande och betryggande ju. Att hon är med i det arbetet som sakkunnig.
Malin Östblom – 48:51
Det känns verkligen som rätt person på rätt plats, tycker jag.
Leonora Mujkic – 48:55
Men du, ska vi avrunda för idag så får du ha en ledig dag, tänkte jag säga. Men ledig-ish dag innan imorgon.
Malin Östblom – 49:05
Ja, det gör vi. Och så nu opererar vi diskbråck och satsar på lite bättre hälsa.
Leonora Mujkic – 49:11
Ja, bättre hälsa, bättre livskvalitet.
Malin Östblom – 49:13
Eller hur?
Leonora Mujkic – 49:14
Och så hörs vi snart igen. När du är ute ur…
Malin Östblom – 49:19
Dimman.
Leonora Mujkic – 49:20
Dimman, ja. Exakt. Det var ordet jag ville säga. Okej. Hörru du, vi hörs snart.
Malin Östblom – 49:24
Det gör vi. Tack så jättemycket för idag.
Leonora Mujkic – 49:26
Tack för idag.
Malin Östblom – 49:26
Hejdå.
Leonora Mujkic – 49:26
Hejdå.