I avsnitt 9 av Migränpodden får vi höra första delen av intervjun med professor Mattias Linde, en av de främsta huvudvärksspecialisterna i Sverige. Vi pratar om olika migrändiagnoser, om läkemedelsöveranvändningshuvudvärk (svårt ord men viktigt ämne!) och om riskfaktorer för att utveckla kronisk migrän.
Musik: Sharing Silence med KORALL. Från albumet Psychedelic Sunblock.
För dig som föredrar att läsa kommer en redigerad utskrift av samtalet här, inklusive länkar till vissa begrepp och ämnen som nämns i avsnittet.
Leonora: Hej och välkomna till avsnitt 9 av Migränpodden. Vi som gör podden heter Malin Östblom och Leonora Mujkic. Vi är personer som själva lever med migrän och som brinner för att sprida kunskap om migrän.
Malin: I den här podden pratar vi om sjukdomen och allting runt omkring sjukdomen, vi ger inte medicinska råd eller rekommendationer. Den rollen är det sjukvården som har. Däremot kan vi genom vårt samtal kanske väcka tankar och idéer hos er som ni på olika sätt kan ta vidare.
Leonora: Precis. Jag tror att dagens avsnitt kommer att väcka tankar och reflektioner hos många som lyssnar. Så var det i alla fall för oss när vi intervjuade Mattias Linde häromdagen och det är första delen av den intervjun som vi ska lyssna på idag.
Malin: Ja, som ni kommer att höra i intervjun så är Mattias en av de främsta huvudvärksspecialisterna i Sverige och just nu är han i full färd med att starta en högspecialiserad huvudvärksmottagning på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Leonora: Malin, är det något du vill ta upp innan vi börjar lyssna på intervjun?
Malin: Ja, massor som vanligt, men för att plocka ut en sak så var det en känsla av ödmjukhet när det gäller hur mycket en läkare har att förhålla sig till vid behandlingen av en patient. Utifrån är det ju lätt att tänka att “här kommer jag och jag har migrän, se till att jag blir av med migränen”. Men av Mattias Linde får vi höra att det finns 270 huvudvärksdiagnoser varav 13 är olika typer av migrän! Och vissa finns bara i ett appendix, en bilaga alltså, till International Classification of Headache Disorders och får inte skrivas i en journal även om läkaren och patienten ser att diagnosen stämmer. Ni kommer få höra mer om det här. Sen är då vissa läkemedel knutna till vissa diagnoser, vissa läkemedel får bara neurologer förskriva, det styrs ju förresten även av i vilken region i Sverige du bor. Sen görs då ett försök med nationella så kallade riktlinjer, som vi har pratat om tidigare i podden, men som vi får höra av Mattias är det egentligen bara ett kunskapsstöd men syftet är ju i alla fall att se till att kunskapen om och vården av migränpatienter är hyfsat likadan över hela landet. Jag menar, det är ju inte konstigt om en och annan patient som du och jag surnar till. Tyvärr känns det ju som att risken är att det kommer hindra neurologer och allmänläkare att vilja ge sig in på migrän- och huvudvärksområdet. Du då, Leonora?
Leonora: Det är ju inte så att neurologer har stått i kö för att ägna sig åt huvudvärkssjukdomar tidigare heller, de har snarare ibland blivit avrådda från det av äldre kollegor, läste jag faktiskt i en debattartikel av Svenska Huvudvärkssällskapet. Men jag har fått uppfattningen att det finns ett lite större intresse nu än tidigare. Jag vill gärna påminna om att vi har en hemsida, migränpodden.se, och där kommer vi att lägga upp den här intervjun i textform – som vi brukar göra – tillsammans med länkar till intressanta studier och annat viktigt som Mattias nämner här i intervjun. Så om det är något man blir särskilt nyfiken på och vill kolla upp så är vår hemsida en bra plats att börja på.
Malin: Mycket bra tips! Jag ska slänga lite av min surhet och läsa istället. Ska vi lyssna på intervjun? Det här är riktigt bra.
Start på intervju
Malin: Varmt välkommen, säger vi till Mattias Linde! Du är professor vid Institutionen för neurovetenskap vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU) och du har också suttit i styrelsen för European Headache Federation, som är en sammanslutning av Europas främsta huvudvärksexperter. Här i Sverige är du vice ordförande i styrelsen för Huvudvärkssällskapet. Det är en förening för personer som är verksamma inom huvudvärksområdet. Du var även med och reviderade texterna om huvudvärkssjukdomar på 1177 förra året. Vill du börja med att presentera dig själv lite närmre, kanske? Det blev en lång introduktion, men om du vill säga något mer.
Mattias Linde: Ja, tack så jättemycket, Malin! Väldigt roligt att vara med. Väldigt fint initiativ ni har tagit med den här podcasten. Jag kan väl tillägga då att jag är född i Göteborg och bor en timme norr om stan på en liten ö som heter Tjörn. För många här så är jag väl känd för att jag har en klinik då, en slags nödlösning kan vi kalla det, som heter Tjörns huvudvärksklinik. Sen så forskar jag och är professor på det som du nämnde då med det långa namnet och det är Norges största universitet och där ligger det någonting som hette Nationella rådgivningsenheten för huvudvärk. Men det har nyligen bytt namn till NorHEAD efter att ha fått ett anslag på typ en kvarts miljard från norska staten och där kan vi ju med en gång då se litegrann skillnaden mellan oss och vårt lilla grannland, vilken enorm grej det är med migrän och annan huvudvärk där.
Malin: Ja, spännande. Och var befinner du dig just nu? Är du i Sverige eller i Norge?
Mattias Linde: Just nu är jag hemma på Tjörn och sista patienten åkte härifrån för en stund sen och snart är det lite helg här så att det här är en trevlig avslutning på veckan.
Malin: Härligt! Du är jättevälkommen!
Mattias Linde: Tack så mycket!
Leonora: Vi tänkte att vi vill börja med något grundläggande: Varför är det viktigt att få en diagnos och varför är det viktigt att diagnostisera olika former av migrän?
Mattias Linde: Det var ju en väldigt bra fråga och till vår hjälp där så har vi de internationella diagnoskriterierna för huvudvärk. De förkortas ICHD, International Classification of Headache Disorders och vi är nu inne på version tre. Vitsen med dem är att vi försöker bringa ordning i det som kan te sig som ett kaos egentligen. Om man backar tillbaks några tusen år så ansåg man att det fanns tre sorters huvudvärk: hemicrania, cephalalgia och cefalea. Idag är vi uppe i 300 sorter, eller 270 tror jag det blev när jag räknade efter någon gång. Det är väldigt, väldigt många och på något sätt signalerar det ju lite grann att vi vet egentligen inte vad vi håller på med. Det är lite som inom psykiatrin; att folk plockar på sig många diagnoser där då. Det är väldigt få som lämnar min klinik med bara en diagnos, utan det blir i själva verket att de får flera diagnoser därför att huvudvärk är ofta som en kameleont, liksom att den förändrar sig över tiden och då följer man efter där. Och varför gör vi det då? Jo, men det är för att om du inte får rätt diagnos så hittar du heller inte rätt behandling och patienten kanske också får svårt att hitta information om just det de har. Vi kan ta ett exempel: migrän med hjärnstamsaura. Det blir en ögonöppnare för många patienter, för plötsligt förstår de varför de inte känner igen sig i beskrivningar av typisk aura därför att den skiljer sig då från till exempel den klassiska synstörningen eller så där. Och så behandlas detta på olika vis. Man har ju valt att lägga migrän som kapitel 1 i ICHD 3 därför att det anses vara det viktigaste tillståndet och i det kapitel 1 så har vi 13 olika migräntyper.
Leonora: Och vilka är de vanligaste formerna av migrän?
Mattias Linde: Jag brukar då svara det är migrän med och utan aura som är episodisk – och med episodisk menar man att det är färre än 50% av månadens dagar. De absolut flesta som har migrän har den typen av migrän. Det vill säga snittet i Sverige är att du har det drygt en dag i månaden och det är därför som det kan te sig märkligt för många som har till exempel kronisk migrän liksom, är det verkligen migrän jag har? Det kan man väl inte ha varje dag, säger de.
Leonora: Och vissa läkare också för den delen.
Mattias Linde: Ja, jag tänkte just säga det, att de får inte ens diagnosen migrän då, så illa är det. Det är ju lite paradoxalt.
Leonora: Men om man tänker de vanligaste formerna som du sa, det var ju alltså migrän med och utan aura, som är episodisk. Men ibland kan det ju vara knepigt med de olika symptomen. Till exempel vad skiljer vestibulär migrän, som är ganska ovanligt ändå, från migrän utan aura för där kan ju också yrsel vara ett symptom. Vad är det för skillnad på de här två, till exempel då?
Mattias Linde: Eller hur? Man säger ofta att på en typisk huvudvärksklinik, då är det ju migrän som dominerar, och där anses det vara så att 60% av patienterna har yrsel som ett av sina problem. Och yrsel kan ju ha många, många olika orsaker. Det är ett ord som en del människor menar helt olika saker med. Men den klassiska betydelsen är ju att man upplever att omgivningen rör sig på ett sätt som inte stämmer och då blir det konflikt i vår hjärna och så känner man sig då yr och det är ett väldigt illabefinnande ofta i det. Och då är det ju så att när du nämner vestibulär migrän, då tillhör inte det en av de där 13 diagnoserna som man ska använda i kliniken, utan då har du kommit in på någonting som är lite kontroversiellt och som kanske inte finns då enligt International Headache Society.
Leonora: Okej!
Mattias Linde: Men frågar man en öronläkare så säger de: vad då inte finns, vi ser det hela tiden, säger de. Ja, så där har vi en liten schism, kan man säga, inom läkarvetenskapen. Och då har man valt att göra så här i ICHD 3 att då har man ett kapitel som kallas för appendix som sitter längst bak i katalogen, om man nu tänker sig en fysisk bok. Och i appendixet lägger man in sånt som kanske finns. Och för att kunna studera det och mäta förekomsten epidemiologiskt så måste man ju definiera det och där ligger vestibulär migrän. Skulle man då börja ställa diagnoser på det så får man en kraftig överlappning – så att det blir helt enkelt så här att det kanske inte är så stor skillnad mellan migrän utan aura som upplever yrsel och just vestibulär migrän. Men det som många tycker är besvärligt, vet jag i patientföreningar inte minst, det är just att inte vi inom citationstecken erkänner denna diagnos för att vi ska då hålla oss till de kriterier som finns i de normala kapitlen och inte i appendixet. Utan de är bara tänkta för forskning och det står uttryckligen att de inte får användas i kliniken.
Leonora: Det här leder oss ju in på ett av Malins och mina favoritämnen, det är ju menstruationsrelaterad migrän. Menstruationsrelaterad migrän finns ju inte med i de internationella riktlinjerna, det finns ju med i appendixet som du säger. Det finns inte med i de här nyligen publicerade nationella riktlinjerna. Det finns inte med i informationen om migrän på 1177. Det finns inte med på internetmedicin och vi hade ju ställt frågan varför, men jag tycker mig kunna förstå svaret nu.
Mattias Linde: Ja, verkligen. Och det tyckte jag också var väldigt svårt att begripa när jag började i den här branschen i slutet på 90-talet. Därför att varenda kvinna jag hade tyckte ju att det var relaterat till deras menstruationscykel å ena sidan och sen å andra sidan till deras hormonella milstolpar i livet såsom att komma in i puberteten eller att bli gravid eller börja och sluta med olika hormonella behandlingar, graviditet och sedan har vi ju då naturligtvis övergångsåldern på slutet där. Min första vetenskapliga studie inriktade sig just på menstrual migraine. Då var man inte så tydlig med att det bara var ett forskningsbegrepp, utan för mig fanns det för jag tyckte jag såg det och kvinnorna höll med mig. Men då minns jag att vi skulle rekrytera deltagare till den här studien, det var förresten en akupunkturstudie där vi hade tänkt att ge behandling med äkta eller falska nålar innan blödningen. Men då ska man ju då göra en så kallad prospektiv dagbok för att liksom verifiera att det faktiskt är menstruationsrelaterad migrän. Jag kan gärna definiera vad det betyder om en stund. Det visade sig ju dock att migränen var all over the place och då sa kvinnorna “men det är inte så konstigt, det är också vid ägglossning”, sa de till mig, och då kände jag mig tämligen förvirrad. Så då kontaktade jag en kollega som heter Anne MacGregor som är helt fantastisk.
Leonora: En av våra favoriter!
Mattias Linde: Ja! Hon har faktiskt varit här på Tjörn också så det är väldigt roligt. Hon blev min opponent när jag skulle disputera 2004 och sedan var jag opponent till en av hennes doktorander som heter Kjersti Grøtta Vetvik i Oslo om en hel avhandling om menstruell migrän.
Leonora: Okej.
Mattias Linde: Om man ska runda av min långa monolog så kan man säga att den avhandlingen som Kjersti presenterade, det var att hon rätt och slätt mätte förekomsten av detta bland norska kvinnor med migrän. Och om man har väldigt liberala kriterier, alltså om man är ganska tillåtande, då hade var femte kvinna menstruell migrän enligt henne. Och eftersom jag då ibland känner att jag nästan litegrann får försvara männen i sammanhanget, för det är trots allt en halv miljon svenska män och pojkar som har migrän, de går ju bort automatiskt, så det går inte ens att säga att var femte person med migrän har det. För var femte kvinna med migrän har det så. Och då finns ju också det här uttrycket hormonell migrän och då glömmer många att man har 50 hormoner i människokroppen. Jag tycker att stress är en viktigare faktor hos såväl män som kvinnor, med eller utan menstruell migrän, och det glöms lätt av. Så hade jag fått bestämma så skulle man lägga in stressrelaterad migrän i så fall i kriterierna också.
Leonora: Det är lite knepigt med de här olika definitionerna men Malin och jag brukar prata om, om vi har fattat rätt, menstruationsrelaterad migrän och då tänker vi att det är personer som får migrän under mensen men också får migränanfall under andra tider i månaden. Och så tänker vi att det finns menstruell migrän och då är det pure menstrual migraine och då får man bara migränanfall under mensen och det är väl rätt så ovanligt om vi fattat rätt. Har vi greppat det här alls eller är vi ute och far med osanning?
Mattias Linde: Ja, det har ni verkligen gjort. Det var ju en alldeles perfekt beskrivning av det. Det är precis så vi också har det i appendixet där. Pure menstrual migraine, då har man det inte vid något annat tillfälle än vid menstruationerna och då måste det börja på första blödningsdagen plus/minus 2 dagar i minst två av tre menstruationscykler.
Leonora: Vad betyder plus/minus två dagar? Alltså före eller efter?
Mattias Linde: Man har inte dag noll. Den första dagen som man blöder kallar man för dag ett då, ja första blödningsdagen. Då ska migränen börja antingen två dagar innan menstruationen startar eller upp till, som senast då, den tredje dagen med blödning. Annars är det inte kopplat till det, annars är det liksom någonting annat än östrogenbortfallet som har väckt migränen till liv.
Leonora: Men varför finns det här bara med i appendixet då? Om man nu känner till det.
Mattias Linde: Ja, eller hur? Jag har inget absolut svar på frågan och jag är rädd att det kanske är då som ni kanske har fruktat, att det kan vara för att det är ett kvinnoproblem. Det kan vara det, för att gubbarna är jättetongivande här och jag fattar verkligen att vi har kommit en liten bit längre i Sverige, men det räcker att åka över till Danmark, för att inte tala om USA och Spanien och så vidare. De bara tittar på mig när jag säger att “borde vi inte försöka få in en kvinna i styrelsen här?”, eller så. Och därför tror jag att de tycker att eftersom detta är bara intressant för kvinnor, då kan vi lika gärna skita i det, faktiskt. Det är en förklaring, den kan vara sann eller inte, jag vet inte. Ingen skulle ju naturligtvis erkänna det. En annan tänkbar förklaring är att man försöker att undvika att klassificera migrän utifrån vad som triggar igång det, därför att då skulle kanske någon komma och hävda att då måste vi ha avslappningsutlöst migrän, vi måste ha rödvinsutlöst, åskvädersutlöst och så vidare.
Malin: Och då är man plötsligt inne på annan typ av forskning också. Kan det vara det och andra typ av specialiteter? Och då behöver man ha endokrinolog och gynekologer och mindfulnesscoacher och andra?
Leonora: Men det är väl rimligt då att det inte finns med som diagnos, men att det inte nämns till exempel i de nya nationella riktlinjerna som något som kan ha en stor påverkan. Det står ju ett ord: hormonförändringar kan påverka, ungefär. Men det här är ju någonting mer än hormonförändringar “kan” påverka, känns det som, det här är ju så vanligt. Och man vet väl också att de här anfallen är värre, va, att de är svåra att behandla?
Mattias Linde: Ja, det är de! Jag visade det i den mig veterligen enda stora epidemiologiska studien som gjorts i Sverige på migrän, så gjorde vi även en undersökning med 400 slumpvis utvalda personer med migrän och frågade dem hur läget var. Och då visade det sig ju att kvinnor med migrän har det värre än männen med migrän. Det är längre anfall, högre smärtnivå och större tendens att kräkas. Så är det. Det var kanske inte riktigt svar på din fråga, men jag tror verkligen att man … och jag kan inte riktigt tala för hur de har tänkt i det som du kallar de nationella riktlinjerna. Där kan jag väl inflika, det är inga nationella riktlinjer för det är bara Socialstyrelsen som kan beställa det. Men det är ju i alla fall kunskapsstyrning, de kallar det för riktlinjer, det gör de.
Leonora: Men regionerna väljer själva om de vill införa, eller ja.
Malin: Jag tänker, när vi pratade med Lars Edvinsson i höstas när han var med i podden. Då berättade han ju om sitt forskningsteam som nu har gått från CGRP-forskningen och de läkemedel som de tog fram ur den och där de sedan har gått vidare till det här med forskningen kring hormonernas påverkan. För kvinnor handlar det ju om, för han pratar om den här migränbromsen, att när östrogenproduktionen, eller när det släpper som du sa, att östrogenet går ner så är det som om migränbromsen släpper.
Mattias Linde: Exakt.
Malin: Så jag tänker, de har ju ändå ett stort forskningsteam som är på gång med att titta på varför CGRP-hämmarna inte räcker till eller inte fungerar på den typen av migrän. Så det är ju ändå, tänker jag, det finns en stor internationell forskning på gång som handlar om just det här, varför den här typen av migrän inte svarar på de här nya läkemedlen. Det känns ju ändå att det lyfts på en annan nivå.
Mattias Linde: Ja, absolut.
Malin: Den menstruationsrelaterade migränen. Det tycker vi har varit väldigt intressant. Vi kopplade ihop det när vi träffade Kristina Gemzell Danielsson som är professor i gynekologi också och det känns ju att det behövs gränsöverskridande både samtal och forskning där man tittar på vad det här beror på. Vi kan inte längre avfärda det som kvinnoproblem liksom.
Mattias Linde: Och det var faktiskt därför jag valde att ägna min första studie åt just det problemet med en behandling som inte passar någon annan migrän än just den då, nämligen att ge akupunktur inför första blödningsdagen. Som en metafor kan man ju säga att orsaken till att det är värre att behandla, det är väl att det är en enormt kraftig triggerfaktor rätt och slätt. Så att det kan ju hända att man skulle upplevt något liknande om man visste att det här rödvinet tål inte jag men nu väljer jag dricka det i alla fall varje dag i en hel vecka. Då kanske man har ett annat exempel på något som CGRP-hämmarna inte kan rå på, men det är då det som man kallar för en avoidable risk factor, det vill säga en undvikbar riskfaktor. Ja, och det är ju dessvärre inte mens på riktigt på samma sätt. Det kan ju vara så här att man måste kanske kombinera substanser lite mer än vad vi gjort. Vi hade något som hette Regional läkemedelsdag där jag skulle föreläsa om vår kommande migränsatsning här. Då satt jag med och lyssnade på föreläsningar om andra sjukdomstillstånd som jag normalt sett inte hör så mycket om längre. Man skymtar kanske i Läkartidningen och så, men då handlade det om hjärtsvikt och då berättade de att där är det standard att man står på fyra förebyggande läkemedel samtidigt, att ha mindre än det anses medicinskt felaktigt. Och diskussionen handlade mycket om: i vilken ordning ska vi sätta in de här preparaten? Då kände jag det att där har vi kanske någonting att jobba betydligt mer med i migränsammanhang. För det kanske är så här att nyckeln är att kombinera det som vi kallar för cox-hämmare, alltså anti-inflammatoriska smärtstillande substanser, runt menstruationen med vad det nu är för preparat som man menar då. Och sedan har jag föreläst en del om det på sistone och gått igenom den så kallade evidensen på området och den är väldigt begränsad. Man har inte gjort några vettiga studier på att blanda de vanligaste behandlingarna som vi har. Möjligen med undantag för att kombinera en icke-farmakologisk behandling och en farmakologisk. På vanlig svenska betyder ju det liksom ett läkemedel med någonting som inte är ett läkemedel, till exempel att träna samtidigt som man står på den antidepressiva medicinen amytriptylin, och så vidare. Det vet man att det är värt att göra.
Malin: Men då kommer vi osökt in på baksidan av läkemedel då, vilket är läkemedelsutlöst huvudvärk. Jag tänker där har ju du varit inblandad i olika studier också. Vi länkar till ett par av de studierna på hemsidan. Skulle du vilja beskriva vad är läkemedelsutlöst huvudvärk? Vad är det som händer i kroppen?
Mattias Linde: Exakt. Och eftersom jag är lite av en petimeter så vill jag börja med att säga att det inte heter läkemedelsutlöst huvudvärk, det hette det förr. I dag säger man översättningen av medication overuse headache, man säger läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. Och varför? Vad har det ens för betydelse kanske ni tänker? Jo, för det indikerar att man får inte huvudvärk av läkemedel bara. En reumatiker till exempel blir ju ordinerad att ta till exempel diklofenak morgon och kväll, alla dagar. De får inte ont i huvudet av det, såvida de inte har en så kallad primär huvudvärk i grunden. Och med primär huvudvärk menar vi då en huvudvärkssjukdom. Och där har vi förresten blivit lite mindre försiktiga med att använda ordet sjukdom – vi tycker att det måste göras så att folk fattar att det här är på riktigt. Och då har vi ju nämnt migrän men det gäller också huvudvärk av spänningstyp och det gäller till exempel klusterhuvudvärk då. Om man har någon av dem, då kan de transformeras säger man, ifall man tar akutläkemedel för ofta. Och det är väldigt tydligt när man studerar detta att det finns en brytpunkt någonstans vid 10 dagar i månaden om man kommer upp i det med akutläkemedel, då fortsätter de att funka på kort sikt, det är därför vederbörande tar dem. Men sedan måste de tas oftare och oftare, och väldigt gärna tidigt på morgonen och då blir det väldigt lätt så till slut att personen förstår att “jag kommer att få huvudvärk om en stund ifall jag inte tar det”. Och där har det startat den negativa spiralen. Det är det som är transformering till läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. Och när vi mätte detta, jag hade en doktorand som är apotekare, väldigt duktig, Pernilla Jonsson. Hennes avhandling handlade om att mäta detta och hela avhandlingen hette Problematic medication use in Sweden. För det visade sig att folk överanvänder akutläkemedel och underanvänder förebyggande läkemedel. Folk ser det nästan inte ens som läkemedel eftersom det har kunnat gå och köpa i kassan på ICA och så. Och när jag säger till dem att det är nog på grund av de som du har fått så väldigt mycket huvudvärk på senare år, om du vill kan vi pröva en förebyggande medicin istället? Nej, gud så hemskt det låter, säger de. Det är egentligen paradoxalt att du tar för mycket av någonting nu som skadar dig och så erbjuder jag ett både billigare och enklare alternativ och då kickar in någon slags fördomar mot det.
Malin: Och hur är det då, jag tänker, vi läste en av dina studier och då listas ju vad som kan bli då, eller skapar, den här överanvändningshuvudvärken och det nämns ergotamin som väl kanske inte jättevanligt längre?
Mattias Linde: Nej.
Malin: Nej, men sen pratar man om både analgetika som alltså är smärtstillande och då kan det vara paracetamol, NSAID och aspirin. Och opioider men även triptaner. Och där undrade vi lite grann, är det samma det här med 10 dagar? Är det lika för alla läkemedel? Eller skiljer det sig?
Mattias Linde: Det är väldigt diplomatiskt, Malin, att du säger så, för egentligen tror jag du vet svaret. Men det var väldigt fint upplagt, absolut.
Malin: Min följdfråga var så här, det är många som säger olika, vad är det egentligen som gäller? Och jag tänker att det är ju inte så, jag förstår att du är en röst av många, men som sagt, det är ju så otroligt svårt som patient tänker jag. Vi har många lyssnare som ställt frågan och det är väldigt svårt att navigera i det här. Och då tänker jag, vad säger du?
Mattias Linde: Jag kan börja med att vara lite osvensk och säga kanske en röst av många, men kanske den enda som har forskat på ämnet i Sverige.
Malin: Det var det jag tänkte säga, men…
Mattias Linde: Och jag har verkligen gjort det till mitt lilla korståg här i landet att sprida budskapet som står i International Classification of Headache Disorders och där finns det totalt rörande konsensus, nämligen att för de vanligaste substanserna som du nämnde där – alltså värktabletter, paracetamol och det som tidigare hette NSAID men idag säger man cox-hämmare, Ipren är kanske den kändaste, men det finns diklofenak och det finns naproxen o.s.v. – så för alla dem som man kallar för enkla analgetika men på vårt hokuspokusspråk, då är det faktiskt okej att använda upp till 14 dagar i månaden av dem. Men det brukar inte jag säga till folk och det har vi också insett att det kan vi lite mörka därför att de flesta, eller många, tar också en triptan då och då och kanske till och med en narkotikaklassad substans då, där kodein är det vanligaste som ingår i Treo Comp, Citodon och Panocod. De är mer benägna nämligen, triptanerna och opioiderna, att skapa detta. Och det är där som vi ser att att gå över nio dagar i månaden, det är då det liksom transformeras. Så därför, av pedagogiska skäl, så säger vi alltid att man får ta det högst två dagar i veckan, någon gång kanske tre dagar i veckan, och på en månad max nio dagar.
Malin: Och då är det sammanlagt, menar du att man lägger ihop allihop? Det är liksom inte nio dagar Panodil plus nio dagar triptaner plus nio dagar Ipren.
Mattias Linde: Nej, och därför är det lika bra att drämma på för fullt de där 9 dagarna som man har att hushålla med.
Leonora: Och många kombinerar ju också generellt för att få bättre effekt. Så då vet man att en dag räknas som en dag oberoende om du har tagit Alvedon eller om du har tagit triptan plus Naproxen eller vad det nu är för något du har.
Mattias Linde: Helt riktigt.
Malin: Men jag tycker att det här är ett viktigt område och jag tycker att det är väldigt svårt och jag tänker att jag tror att vi är många som kan känna igen det. Att det är ju också så att många av de här medicinerna har man ju fått på recept av sin läkare och sedan att få höra att det har blivit för mycket … Det är ju väldigt svår situation när man redan då lever i en situation där man har väldigt mycket smärta.
Mattias Linde: Absolut, det var faktiskt en läxa jag lärde mig någon gång när jag hade väldigt mycket samarbete med den regionala patientföreningen här. Då sa de faktiskt efter några år att: “Nu börjar det bli lite tjatigt att lyssna på dig prata om det här med läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. För vi vet faktiskt inte hur vi ska göra någonting åt saken.” Det behandlas ju nämligen på samma sätt, i stort sett, som det det påminner om. För säg att du får läkemedelsöveranvändningshuvudvärk som är på basen av migrän, man får migrän som transformeras, då är ju det som kronisk migrän och då kan det också behandlas som det. När man har gjort studier på, vi kan säga injektionsbehandlingar då för att vara lite vaga, då har man ju sett att det hjälper även på dem som har läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. Så man behöver inte hålla på och ge de personerna ångest egentligen utan som läkare kan man bara starta behandlingen och så löser det sig.
Malin: För det var ju en av dina studier som vi läste om att ni hade provat på läkemedelsavvänjning. Det fanns en tanke tidigare att man måste vara helt ren från sina attackmediciner när man gick igenom, innan man fick tillgång till ett förebyggande medicin. Men du menar på nu att man kan mycket väl sätta in förebyggande medicin utan att först vara avgiftad?
Mattias Linde: Det vet vi att man kan och så har det varit när det kommer nya substanser ut på marknaden så har man blandat personer med och utan läkemedelsöveranvändning och sedan så kommer det ofta några år senare då en så kallad subgruppsanalys där man tittar på enbart de som hade läkemedelsöveranvändningshuvudvärk och så ser man att ja, även på dem så fungerar behandlingen bättre än placebo. Men man kan ju, det är väl absolut rimligt att berätta för patienten att det har ett egenvärde också att försöka vara restriktiv med det hela och att hålla sig till så få substanser som möjligt. Det är nämligen en riskfaktor också, att ha många substanser.
Malin: En annan fråga som ligger mig varmt om hjärtat, oss båda, och där jag har ganska brutala erfarenheter är ju det här när man faktiskt står inför att nu är det avgiftning som gäller och då är det ju åtminstone här i Stockholm så att då hamnar man på beroende-klinik, åtminstone för ett par år sedan, om man skall göra en inneliggande avgiftning. Och det kan jag säga för egen del, jag brukar inte prata om det så mycket för jag tycker fortfarande att det väcker både skamkänslor och var oerhört plågsamt på flera sätt. Vi skulle ju behöva en typ av vård i Sverige idag som är för neurologin där man har möjlighet kanske till inneliggande vård, där det faktiskt finns ett adekvat omhändertagande för oss som hamnar i de här situationerna. Där man faktiskt behöver kunna ta hand om migränsjukdomen och de konsekvenser som överanvändning leder till. För det är klart att man behöver kunna ta hand om brutala migränanfall.
Mattias Linde: Ja, men verkligen. Och så tänkte vi väldigt mycket när jag började i detta. Vi skrev en artikel i Läkartidningen 2001 där vi beskrev hur man kan göra en avgiftning och på den tiden var det kanske något lättare att ordna en sängplats. Det är ju i stort sett hopplöst nu för tiden. Men då var det också så att på den tiden trodde man att en avgiftning inte behövde hålla på i mer än två veckor. Och i dag vet vi att det är två månader som gäller. Så därför kommer vi på den nya högspecialiserade mottagningen som vi ska starta snart på Sahlgrenska, så kommer vi ha tillgång till kurator, arbetsterapeut, psykolog och fysioterapeut för att på något sätt stödja patienten i sin vanliga hemmiljö och arbetsmiljö. För att det är också en förändring som jag har märkt under mitt yrkesverksamma liv, att folk ber inte längre om sjukskrivning, de skyr tanken på det. De måste klara detta, rodda det så att säga, utan att det märks för mycket i familj och på arbete. Och det går. Och det är nästan enda chansen också, för man kan inte ligga inne i två månader.
Leonora: Ska vi gå över till en av de här basala frågorna som vi känner att vi aldrig kan få nog av att berätta om? Vi tänkte på: vad är skillnaden mellan episodisk och kronisk migrän? Om du kan beskriva det på ett enkelt sätt.
Mattias Linde: Det var bra, Leonora, att du tog upp det, för det har ju varit väldigt fokus på detta på senare år. Och på gott och ont är det ju så att det allmänna samtalet styrs väldigt mycket av läkemedelsindustrin som när det ploppar ut nya behandlingar så vill de ju haussa upp ett intresse för just det som gynnar dem. Men kronisk migrän har ju alltid funnits egentligen. Det är bara det att förr i tiden så kallade vi det ofta för vaga termer så som blandhuvudvärk eller kronisk huvudvärk av spänningstyp med migrän. Men för att svara på din fråga så är det ju så att skillnaden är om du har huvudvärk mindre än 50% av månadens dagar eller mer. Begreppet kronisk används därför av oss huvudvärksspecialister på ett lite annorlunda sätt än när andra läkare beskriver sina sjukdomar, för där betyder ofta kronisk att sjukdomen har förelegat i minst ett halvår. Men så är det inte här, utan här är det en beskrivning av hur det har varit under det senaste kvartalet. Och då betyder kronisk att under de senaste tre månaderna så har huvudvärk förekommit minst 50% av månadens dagar.
Leonora: Och när du säger huvudvärk, vad menar du då?
Mattias Linde: Ja, men precis, det var ju inte så distinkt och vi kan ta ett exempel då: kronisk huvudvärk av spänningstyp, det är trots allt den vanligaste, så då är det precis som det låter. Kronisk huvudvärk av spänningstyp är att du har huvudvärk av spänningstyp minst 50% av månadens dagar. Kronisk migrän däremot, det är lite lurigare, eftersom där ska man ha huvudvärk utan närmare specifikation minst 50% av månadens dagar, till exempel 20 dagar blir det lätt då, och då ska minst 8 av de dagarna vara migränoid huvudvärk, åtminstone så som vid migrän utan aura, men är det med aura så är det ännu tydligare.
Leonora: Det finns ju också personer, tänker jag, som inte har så mycket huvudvärk under sina migränanfall, de kanske har andra symptom. Vad är det det brukar heta i studierna, most bothersome symptom? Jag tror att för vissa personer kan det vara svårt att avgöra vad som är vad i det här, som till exempel att man hör det här om 15 dagar och tänker att man måste vara sängliggande i migränanfall i 15 dagar. Så är det alltså inte?
Mattias Linde: Nej, man har på senare år börjat arbeta med begreppet crystal clear days, alltså kristallklara dagar. Och jag tycker det är rätt så fruktbart att vända på frågan ibland när jag pratar med mina patienter. Hur många dagar har du överhuvudtaget inget obehag i huvudet? Du vaknar inte med det, du har det inte en kort stund och tar en alvedon. Det är liksom ingenting. “Det har jag inte haft sedan jag var 15”, säger hon då, kanske.
Malin: Ja, precis.
Leonora: En fråga som Malin och jag, ett ämne vi pratar väldigt mycket om, vi är lite oroliga ibland för att låta som alarmister, men nu tar vi upp det här ämnet igen. Vi är mycket inne på det här med riskfaktorerna för att utveckla kronisk migrän. För att vi tänker väl oss att om man hade vetat om vissa av de här sakerna innan så hade det kanske, i alla fall för vissa personer, lett till att man kanske inte hade utvecklat kronisk migrän. Och om vi har läst på rätt här så vet man att kvinnor runt 25-45 år, uppskattar vi det till, har en högre risk att utveckla kronisk migrän. Och just kön och ålder kan vi ju inte påverka. Men andra riskfaktorer som vi ofta hör, det är ju överanvändning av akutläkemedel som vi pratade om tidigare. Vi har ineffektiva akutläkemedel och de hör väl ihop på sätt och vis så att man inte har tillräckligt bra behandling. Fetma, depression, ångest, låg utbildningsnivå och så något som brukar beskrivas som, vi har inte riktigt vetat exakt hur det ska översättas, stressful life events och även adverse childhood events som vi översätter till negativa upplevelser i barndomen. Det verkar också vara en riskfaktor för att utveckla kronisk migrän. Vi funderar på, vad finns det för samspel mellan migrän och de här riskfaktorerna? Hur tänker man att det funkar?
Mattias Linde: Absolut, jättespännande och svår fråga, Leonora! Helt klart så tycker jag, om jag inte hörde fel, att du nämnde alla de superbasala faktorerna, t.ex. att vara kvinna, att ha migrän, att ha kommit en bit in i vuxenlivet. Pernilla Jonsson som jag nämnde förut, hon kunde se det när hon intervjuade svenskar med läkemedelsöveranvändningshuvudvärk att om det började som migrän, då kom läkemedelsöveranvändningshuvudvärken tidigare i livet jämfört med de som har huvudvärk av spänningstyp. Och sedan så kunde vi också faktiskt se det där med utbildningsgrad och så vidare. Möjligen kan jag igen upprepa att använda flera olika substanser är en riskfaktor. Men så kommer vi in på det här lite svåra som ni nämnde då med mental ohälsa, depression, ångest, stressful life events. Och där vet man lite mindre för det är alltid jättesvårt att avgöra tycker jag, hönan och ägget och det finns genetiska samband också. Jag har intresserat mig jättemycket för det eftersom orimligt många av mina patienter har depression till exempel, det man kallar för komorbiditet. Det är ju så orättvist ordnat att depression är vanligast hos kvinnor i tidigt vuxenliv och det är också migrän, så det är ju inte så konstigt att de förekommer tillsammans. Men det förekommer oftare än vad de borde göra tillsammans.
Malin: Visst har man väl sett i studier där att det finns en samsjuklighet? Det är inte bara det här att kvinnor med migrän är också väldigt ledsna för att de har migrän, utan det finns ju en samsjuklighet mellan sjukdomarna helt enkelt.
Mattias Linde: Verkligen. Jag föreläste på något som hette Insikt Psykiatri för ett och ett halvt år sedan för 300 psykiatriker i landet och då kallade jag föreläsningen för “Migrän – en huvudvärk för psykiatrikern”. De får ju mycket större framgång med sina deprimerade patienter om de också tar höjd för att vederbörande kanske har migrän och att den kan man inte bara vänta med att behandla.
Malin: Vi får ju frågan ibland, eller har fått frågan ganska ofta, vad ska man göra då för att inte en migrän ska bli kronisk? Vad skulle ni gjort annorlunda och så där? Vad skulle du? Har du några tips eller råd?
Mattias Linde: Ja, verkligen. Absolut. Dels har jag tagit för vana att på alla mina recept så har jag den standardtexten på slutet att detta bör inte tas oftare än 9 dagar per fyraveckorsperiod. Så det är ett sätt. Jag tycker också att apotekspersonalen behöver känna till det. De som står och ansvarar för den receptfria hyllan där. Och att man måste sluta upp med att på liksom TV4 eller olika reklam-sammanhang, menar jag snarare, säga att “du ska inte gå runt och ha ont, då måste du behandla det med en gång” och att det skulle vara någon slags race against time då. Att man måste snabbt få i sig annars är det liksom inte verkningsfullt. Det visade jag i en studie redan 2004 att det är visst verkningsfullt med läkemedel mot migrän sent i förloppet. Bara man kanske förstår att de inte kan tas i tablettform för då kanske det är för sent och kanske man kräks upp dem rent av.
Leonora: Det brukar vi ju få höra även, tänker jag, på Migraine World Summit till exempel av Peter Goadsby och forskare i den ligan. Mycket det här med påminnelser om att det gäller att ta sin akutmedicin så tidigt som möjligt i anfallet. Du menar att det inte riktigt är så, eller?
Mattias Linde: Ja, jag vet att det inte är så för att jag visade det i en artikel som är publicerad i Cephalalgia, som på den tiden var den finaste tidskriften inom fältet.
Leonora: Men är det också brist, egentligen, på förebyggande mediciner?
Mattias Linde: Ja, verkligen.
Leonora: Alltså det faktum att man inte har fått förebyggande behandling från början som gör att man behöver överanvända akutbehandling? Men den biten får man ju inte höra så ofta, i alla fall inte hos allmänläkare.
Mattias Linde: Nej, det är jättekonstigt tycker jag. Det är jättekonstigt, verkligen. Jag tror jag använde uttrycket fördomsfull förut och det gäller faktiskt oss läkare också, i viss mån. Att det i vårt skrå finns stora fördomar mot att de ogärna vill ge ett läkemedel till exempel till en ungdom för att de associerar det till vad det läkemedlet en gång i tiden användes emot. Det kan vara till exempel högt blodtryck, epilepsi eller depression. Det är de vanligaste exemplen. Och då blir till och med läkaren, som ändå är en högutbildad människa, liksom tveksam. Ska man verkligen ge det till en sjuttonåring? Och då tar de ofta beslutet, nej, det är bättre att han eller hon får ha sin migrän och det där är ju närmast obegripligt. Det är det ena då, att vi inte har så mycket fokus på och heller inte erbjuder en broms på migränen utan patienten är där ensam med sina olika kortverkande substanser. Och det andra är liksom också informationen om det här med högst 9 dagar i månaden. Det är alldeles för sällan det når ut.
Malin: Vad tänker du kring en migrän som har blivit kronisk? Kan den återgå till att bli episodisk och vad gör man i sådana fall för att lyckas med det?
Mattias Linde: Absolut och då är det ju det att antingen kan det vara då att migränen är kronisk och kopplad till läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. Då sätter vi bägge diagnoser, vi som jobbar med det, och då kanske avgiftning räcker. Men annars är det då förebyggande insatser med eller utan läkemedel som återtransformerar den till episodisk form.
Malin: Är det lättare att hamna i kronisk migrän igen om man en gång har haft det?
Mattias Linde: Ja, det är jag benägen att säga. Jag är lite osäker på om det finns data för att styrka mitt påstående där, men det är jag rätt så övertygad om. Därför att individen är ju densamma och riskfaktorerna såsom kön till exempel, de finns där ju, så att det tror jag absolut att det är så.
Leonora: Ett begrepp som vi brukar prata om, Malin och jag, det är central sensitisering för det – om vi har förstått rätt – har ju en hel del med i alla fall kronisk migrän att göra, kanske. Vi tänkte om du skulle kunna förklara vad central sensitisering är och på vilket sätt det är kopplat till migrän och framför allt då kronisk migrän?
Mattias Linde: Central syftar ju då på hjärnan till skillnad mot det perifera nervsystemet som är nerverna ute i kroppen. Och då sensitisering, det kanske en del hör på ordet att det handlar om att bli känsligare och känsliggörande. Så varför blir hjärnan så himla känslig då hos en del personer? För det första så är den det redan från början hos många. En individ med migrän är, jag tror kan säga det utan att det låter alldeles för fördomsfullt för vi har migrän i min egen familj, människor med migrän är lite känsligare än andra personer. Och nu menar jag liksom inte känslomässigt emotionellt känslig, det är man i och för sig också, men det är en lite annan fråga. Nu pratar vi kanske om känslighet för stimuli såsom ljus, ljud, lukter och beröring. Och att röra på sig förresten, apropå yrsel förut då. Då är det så att en person som kanske ska utveckla migrän vid 14 års ålder, de har oftare åksjuka som barn och det är lite ont när mormor ska kamma håret och göra en fin fläta på dem liksom och får höra att “du ska inte vara så himla känslig. Det där gör inte ont förstår du”. Men det gör det på dem och då har de ofta något som kallas för allodyni. Och det betyder ju att sånt som normalt sett inte anses ska göra ont, det gör ont. Till exempel när man ser den lilla lappen med tvättråd som man får i en nyköpt t-shirt, att den gör ont. Så känslig kan man vara från början, men det var inte svaret på din fråga. Därför, nu kommer vi till vad är sensitiseringen, det är då att detta förstärks. När jag var ung så fanns det en sångerska som hette Sade och hon sjöng “pain creates tenderness”. Nu syftade hon ju på kärlekens smärta, om inte jag missförstod henne helt och hållet. Men jag tycker ändå att det är ganska fint. Om vi tar migränens smärta, den skapar ömhet. Så ju mer migrän du har, och det är det många som märker det till exempel när de just har haft ett migränanfall, hur skönt är det då att skaka på huvudet? Det skvalpar ju runt där inne och det känner man. Det ska man inte känna, det känner inte andra människor. Men det gör man när man just haft ett migränanfall. Det är för att man är sensitiserad eller avhämmad är också ett annat ord, en annan mekanism. Nu är jag inne på neurofysiologi här det är inte så noggrant, egentligen. Så smärtan av migrän skapar ömhet. Och inte nog med det så kan även de så kallade triptanerna skapa ömhet. Det såg vi en studie som vi gjorde, en kollega som heter Håkan Olausson och jag. Då förstår man varför många patienter som just har haft ett migränanfall och kanske tagit en triptan. Säg att de har kräkts, kanske kräkts ner sig, då vill de ta en dusch och då kan det plötsligt brännas av det ljumma vattnet. Det gör ont när det rinner på kroppen och så vidare. Det är allodyni då, central sensitisering och jag hoppas att någonstans i den långa berättelsen att det fanns ett svar på din fråga, Leonora.
Slut på intervju
Malin: Det här var verkligen en lång och innehållsrik intervju, det kommer att bli ett avsnitt till med Mattias för han bjöd verkligen på både sin tid och sin kunskap. Har du någon reflektion du vill börja med, Leonora?
Leonora: Ja, som vanligt så är det ju det här med menstruationsrelaterad respektive menstruell migrän som kanske kan vara värt att upprepa eftersom det är lite snårigt. Mattias pratar ju om en avhandling där det visade sig att ungefär var femte kvinna med migrän hade menstruell migrän. Och då handlar det alltså om migrän som enbart förekommer i samband med mens. Medan menstruationsrelaterad migrän är mycket vanligare, då har man alltså anfall i samband med mens men också under övriga månaden. Du då, Malin?
Malin: Jag tyckte vi fick ett bra samtal kring riskfaktorer för att utveckla kronisk migrän. Vi hade fått många frågor om det innan så det kändes viktigt att få fördjupa oss i det. Om vi sammanfattar så verkar det vara dålig eller ingen förebyggande behandling, dåligt anpassad akutbehandling vilket i sin tur riskerar att leda till läkemedelsöveranvändningshuvudvärk vilket i sin tur ökar risken för att utveckla kronisk migrän. Sen finns det fler riskfaktorer som stress, fetma, ångest, depression, låg utbildningsgrad, att det händer svåra saker i livet och att man har med sig obearbetade trauman från barndomen. Och som vanligt när det gäller studier så säger säkert många “det stämmer inte på mig” om flera saker men det här handlar ju alltså om det som kallas för epidemiologiska studier där man undersöker orsakssamband med sjukdomar. Kristina Gemzell Danielsson pratade om det också och då ser man det på en större nivå. Jag tycker att det var positivt också att Mattias kunde ge ett så rakt besked om att det i studier har visats att det går att få förebyggande behandling mot migrän även om man har en läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. Jag tror att många har mötts av beskedet att man måste gå igenom en avgiftning eller avvänjning först. Men det stämmer alltså inte enligt forskningen idag.
Leonora: Jag tror också att vi båda blev väldigt förvånade – det hör man på min skeptiska fråga och ditt skratt – när Mattias sa att akutläkemedel är effektiva även sent i förloppet, alltså senare under anfallet, vilket ju inte alls stämmer överens med vad man brukar får höra som patient. Han var dock noga med att påpeka att det inte gäller läkemedel i tablettform utan då är det nässprej och injektioner vi pratar om. Jag antar att det handlar delvis om det här att det är stor risk att man kräks upp tabletterna men också det här som heter, nu pratar inte just han om det, gastropares, det vill säga att magen inte fungerar som den ska under migränanfall och tabletterna går inte ut i kroppen. Det här visar ju hur svårt det kan vara att navigera i det här som patient – och också som läkare om man inte är huvudvärksspecialist – för här har vi ju alltså experter som säger helt olika saker om när man kan eller bör ta läkemedel. I alla fall uppfattar jag det så.
Malin: Och igen bör man väl vända sig till sig egen läkare för att få råd kring vad som gäller ens egen behandling.
Leonora: Ja, självklart. Nu pratar vi på gruppnivå som vi brukar göra när vi pratar om studier och så. Då handlar det om många människor och vad man kan se för samband, det handlar inte om individer.
Malin: Jag tänker också att den kunskapen borde ju också kunna minska risken för att hamna i läkemedelsöveranvändning. För om man inte tar sin medicin vid minsta tecken på migrän utan vågar vänta lite så kanske man inte behöver ta sin medicin lika ofta för det kanske inte alltid är migrän det man känner av. Men det kräver också att jag som patient får hjälp av min läkare eller någon annan kunnig på den mottagning där jag behandlas att så att säga “stå ut” lite med min smärta, delvis det vi lärde oss i ACT, tänker jag. Och det kan ju låta jättekonstigt för någon som är nybliven migränpatient att den ska stå ut med migränen. Särskilt när jag har suttit här och varit sur på hur Sveriges migränvård fungerar. Men om vi vänder på det och tänker att vi har en god och nära migränvård, nu tänker vi att det funkar så …
Leonora: Vi försöker.
Malin: … där migränpatienten känner att den är omhändertagen och välinformerad, jag tror att det är en jätteviktig del nämligen. Det finns kanske patientskolor där jag som patient får lära mig hur medicinerna fungerar, jag kanske till och med upplever att jag får vara med och välja vilken förebyggande medicin jag ska börja med. Jag kanske får kombinera medicinen med andra evidensbaserade saker som migränyoga, ACT, stödjande samtal och så vidare. Då kanske jag står ut därför att jag är inte den där hudlösa som hänger över kräkshinken och har ångest ihop med min smärta hela tiden. Min spaning är att det skulle leda till färre personer med kronisk migrän.
Leonora: Och här, nu sa ju du det förut, men vi vill påpeka att det är inte så att vi uppmanar människor att vänta med att ta sin akutmedicin heller. För obehandlade anfall ökar ju risken för kronisk migrän. Som vanligt är nog svaret att man behöver tillräckligt med tid hos en läkare som kan det här området för att kunna anpassa behandlingen. Nu gissar jag bara här men man kan väl tänka sig att det här med när man behöver ta sin akutmedicin och om det ska vara i tablettform, nässprej eller injektion är olika både mellan patienter och kanske också mellan olika anfall hos samma person.
Malin: Men också att med sin läkare se till att man får en bra förebyggande behandling och den biten kan man ju ändå uppmana till.
Leonora: Självklart, hos de som behöver det. För som Mattias också sa så är genomsnittet ungefär ett migränanfall i månaden, de personerna behöver förstås inte någon förebyggande behandling.
Malin: Ja, det här är viktigt och det är viktigt att fortsätta att diskutera. Jag tror ändå att om det tar upp till åtta år för en människa att få en migrändiagnos så är det under den tiden väldigt mycket lidande i onödan.
Leonora: Absolut, lidande för personen och kostnader för samhället.
Malin I nästa avsnitt kommer ni få höra nästa del av intervjun med Mattias Linde och då kommer vi få höra vad det är som kostar för samhället – är det sjukvård och läkemedel eller vad är det egentligen migränpatienten kostar?
Leonora: Ska vi berätta att vi har skaffat Swish på Migränpodden? Vi förstår ju att de flesta av våra lyssnare kanske är i ungefär samma situation som vi är, att man kanske är sjukskriven, är utförsäkrad eller har tvingats sluta arbeta. Så vi förstår såklart att det kan vara knepigt ekonomiskt. Så det vi säger nu riktar sig till dem som vill men också har möjlighet och det är att om man vill så får man gärna vara med och donera till Migränpodden. Och vill du berätta, Malin, vad det i så fall går till?
Malin: Pengarna går inte till några frikostiga luncher eller så för vår del utan det här är kostnader för att utveckla podden. Det handlar om den plattform vi använder, det handlar om tekniken runtomkring. Så om ni har möjlighet att Swisha så finns det uppgifter om det på vår hemsida, på Facebook och på Instagram. Så kan man swisha en liten slant om man vill och har möjlighet. Eller om man har en släkting eller så som kan donera en liten slant.
Leonora: Som är jätterik? Och som förstår att migrän är en av de mest funktionsnedsättande sjukdomarna i världen.
Malin: Vi tackar för idag och vi tackar så mycket för att ni lyssnar. Nästa avsnitt av Migränpodden, med professor Mattias Linde, kommer så snart våra hjärnor och livet tillåter. Tack för att ni lyssnar!
Leonora: Tack och hej då!